Den första punkten, ett övergivande av överskottsmålet, är tämligen okontroversiellt, eftersom det idag endast ligger på 0,33 procent av BNP (cirka 16 miljarder kronor 2018). 2018 uppgick den totala offentliga bruttoskulden (alltså om även kommuner, regioner och pensionssystem med mera inkluderas) till historiskt låga 38,8 procent¹² och enligt Riksgäldens och Ekonomistyrningsverkets prognoser väntas den krympa till omkring 35 procent år 2019¹³ och 28,5 procent år 2022.¹⁴ Riksdagen har beslutat om ett skuldankare på 35 procent som den totala offentliga bruttoskulden bör röra sig mot. Om det finanspolitiska målet med ett skuldankare ska kunna uppnås måste överskottsmålet alltså upphöra helt, och till och med ersättas med ett underskottsmål. Den separation mellan löpande drift av det offentliga och offentliga investeringar som Reformisterna föreslår bidrar till att lösa det problemet. Om investeringsbudgeten skiljs från driftsbudgeten, där balansmålet endast gäller den senare, är det möjligt att gå med underskott totalt sett, vilket ökar chanserna att nå det skuldankare som riksdagen beslutat om.

Skuldankaret är viktigt av flera anledningar. En god likviditet på statspapper är viktigt för kapitalmarknaden i bred mening, eftersom en likvid marknad är förutsättning för att hålla levande relationer till köpare av statspapper och därmed stärka Sveriges möjlighet till finansiering i ett krisläge.¹⁶ Med en tillräckligt stor offentlig skuld (och offentliga investeringar) ges pensionssparare även möjlighet att placera sina besparingar inför ålderns höst i ett billigt och säkert alternativ jämfört med aktier, företagsobligationer och bostadsobligationer – som alla innebär högre risker.¹⁷

¹²SCB
¹³Riksgälden
¹⁴Ekonomistyrningsverket
¹⁵SCB, 2019Ekonomistyrningsverket, 2019
¹⁶Riksgälden, 2019, Statsupplåning, prognos och analys 2018:1
¹⁷Riksgälden, 2016, Fokusrapport: Statsskuldens roll i ekonomin