3.3​ Penningpolitiken och det moderniserade ekonomiska ramverket

En del ekonomiska bedömare har uttryckt oro för ökade utgifter under rådande högkonjunktur. Reformisterna vill påminna om att Riksbankens mål om 2 procents inflation i genomsnitt över en konjunkturcykel knappt är uppnått. Det föreligger alltså inte någon överhettning i Sverige 2019. En expansiv finanspolitik kan däremot skapa utrymme åt Riksbanken att höja räntan, vilket är nödvändigt om Sverige ska komma upp till en historiskt hållbar räntenivå. Med nollränta och massiva och kontinuerliga stödköp av statspapper för att stötta svenska banker är Riksbankens möjligheter att hantera en ny finanskris begränsade. Internationellt talas det allt oftare om att penningpolitikens verktygslåda är nära uttömd. I det läget är det finanspolitiken som måste ta på sig ledartröjan.

En nollränta riskerar dessutom att cementera den höga privata skuldsättningsgraden i Sverige, vilken utgör en stor risk för den finansiella och makroekonomiska stabiliteten – något som Riksbanken ständigt återkommer till i sina rapporter. Historiska data visar att privat och offentlig skuldsättning hör ihop, där en ökning av den ena ger en minskning av den andra. Om skuldsättningen får öka via en statligt garanterad investeringsbank, som finansierar reala investeringar i stället för en bostadsbubbla, kan denna däremot agera som ett substitut för ökad privat skuldsättning. I en sådan situation kan den privata skuldsättningen minska utan att vare sig den offentliga skulden ökar eller att den ekonomiska tillväxten mattas av.