Kära ledamöter av Socialdemokraternas partistyrelse,
Vi skriver till er med anledning av det förslag till nytt finanspolitiskt ramverk som presenterades av den parlamentariska ramverkskommittén den 17 oktober.
S-föreningen Reformisterna anser att det som presenterats från den parlamentariska kommittén är otillräckligt för att möta de investeringsbehov Sverige står inför och går utanför det mandat som beslutats vid vår partikongress. Förslaget bör därför underkännas av partistyrelsen.
Eftersom det uppstått en debatt kring kongressbeslutets innehåll sedan förslaget till nytt finanspolitiskt ramverk presenterades, väljer vi att i detta brev utveckla föreningens ställningstagande.
Vad skulle förändras med förslaget till nytt finanspolitiskt ramverk?
Den stora förändringen i ramverket är en övergång från så kallat överskottsmål till det som kallas balansmål. Det betyder att istället för att Sveriges offentliga finanser (stat, regioner och kommuner och ålderspensionssystem) över en konjunkturcykel ska gå plus med 0,33% av BNP, ska det offentliga gå plus minus noll, det vill säga vara i balans. Alla underskott i en lågkonjunktur ska betalas tillbaka vid efterföljande högkonjunktur. I övrigt behålls dagens skuldankare på samma nivå (35% av BNP). Förändringen uppskattas frigöra i genomsnitt 25 miljarder kronor per år.
Varför anser vi att detta är otillräckligt för att möta Sveriges utmaningar?
Sverige har stora investeringsbehov. Den bilden delas av LO, TCO, Saco, Svenskt Näringsliv, Klimatpolitiska Rådet, Jämlikhetskommissionen, Finansdepartementets långtidsutredning och flera ledande ekonomer och forskare. Dessa aktörer har därför pekat på behovet av att gå längre än ett balansmål och tillåta lånefinansiering av till exempel infrastruktur och klimatinvesteringar.
Argumentet är att Sverige står inför en nödvändig investeringspuckel där satsningar idag kommer att komma flera generationer till del, nu och i framtiden. Att inte skapa tillräckligt finanspolitiskt utrymme för dessa investeringar nu skjuter problemen på framtiden och till kommande generationer.
Precis som tidigare överskottsmål så omöjliggör ett strikt balansmål lånefinansiering av dessa långsiktiga investeringar. Detta eftersom alla lån som tas upp i lågkonjunktur ska betalas tillbaka när konjunkturen vänder, även med ett balansmål.
Balansmål är alltså väl utformat för vanlig stabiliseringspolitik men svarar inte på hur långsiktiga investeringar ska finansieras. Alternativen som kvarstår blir då att skjuta investeringarna på framtiden eller höja skatter och skära ned på offentlig service. Givet de stora finansieringsbehoven i svensk välfärd och de utlovade höjningarna av försvarsanslagen står redan skattehöjningar eller nedskärningar för dörren.
Vad har Socialdemokraternas kongress sagt om ramverket?
Socialdemokraterna tog redan 2015 initiativ till att Sverige skulle övergå från överskottsmål till ett balansmål. Balansmål utgjorde även partistyrelsens föreslagna finanspolitiska position inför S-kongressen i Göteborg 2021.
Inför kongressen drev flera partidistrikt och arbetarekommuner på för att vårt parti också skulle öppna för att lånefinansiera investeringar. Båda vi som skriver detta brev drev den linjen som utsedda huvudförhandlare för våra respektive distrikt.
Efter flera dagars förhandlingar presenterades en kompromiss från partistyrelsen. Den bestod av två bärande delar i två på varandra följande meningar:
”Vi vill därför tidigarelägga ordinarie översyn och övergå till ett balansmål för att frigöra mer utrymme för nödvändiga investeringar.”
”Vi är även öppna för att lånefinansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.”
Det var många distrikt som motionerat om att gå längre än denna kompromiss och ville se en mer offensiv skrivning om vilka typer av projekt och insatser som skulle kunna lånefinansieras. Men kompromissen innebar en tydlig och nödvändig positionsförflyttning från att enbart driva balansmål som tidigare varit partiets position.
Det var därför en stor källa till stolthet när en enig partikongress valde att ställa sig bakom kompromissen.
Utvecklingen sedan kongressen har visat att partiets nya position landade rätt i tiden. Sedan dess har exempelvis Svenskt Näringsliv och Kristdemokraterna svängt och förespråkar att det ska vara möjligt att lånefinansiera investeringar. Idag förespråkar arbetsmarknadens stora partsorganisationer, LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv, en sådan reform. Även vårt grannland Danmark gjorde 2022 om sitt finanspolitiska ramverk och övergick från ett balansmål till att möjliggöra lånefinansiering motsvarande 0,5% av BNP årligen fram till 2030.
Varför anser vi att förslaget till nytt finanspolitiskt ramverk står i strid med Socialdemokraternas kongressbeslut?
Det är tydligt att förslaget till nytt finanspolitiskt ramverk motsvarar den del av Socialdemokraternas kongressposition som handlar om balansmål. Därom råder det inget tvivel.
Däremot går det att på goda grunder ifrågasätta huruvida förslaget gör det möjligt att lånefinansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta. Alltså den positionsförändring som följde av den framförhandlade kompromissen vid S-kongressen 2021.
I partiets kommunikation om förslaget till nytt finanspolitiskt ramverk står det att “Med denna överenskommelse anser Socialdemokraterna också att det är fullt möjligt att låna till infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.”
Som vi ser det finns flera problem med den utfästelsen.
Ett första problem är den tydliga bilden från presskonferensen där överenskommelsen presenterades där den åsikten inte verkar delas av riksdagens övriga partier. Varken av V eller MP som valt att stå utanför överenskommelsen, av KD som ingått den men sagt att de vill gå längre eller av M och SD som inte velat se lånefinansierade infrastruktursatsningar.
Ett andra problem är det rent matematiska. Hur ska stora infrastrukturprojekt lånefinansieras om offentlig sektor inte får gå med underskott (låna) annat än enstaka år under lågkonjunktur (som sedan omedelbart ska betalas tillbaka när konjunkturen vänder)? När man läser remissvar på långtidsutredningen från LO, TCO, Saco, Svenskt Näringsliv med flera, är det just denna krassa insikt som ligger till grund för deras position: att en övergång till ett balansmål inte ensamt är tillräckligt för att möta Sveriges investeringsbehov.
På vissa ställen har det framförts att kongressens riktlinjer kan uppfyllas genom att statliga affärsverk lånar till infrastrukturprojekt, eller till exempel mot användaravgifter likt Öresundsbron. Detta då dessa lån inte syns i statliga eller kommunala budgetar och därför inte räknas in i ramverket.
Det bör understrykas att detta varit möjligt under lång tid och inte varit något som vårt parti motsatt sig. Just Öresundsbron nämndes till och med uttryckligen i kongressriktlinjerna från 2017. Den möjligheten har tyvärr under lång tid visat sig otillräcklig för att möta de investeringsbehov som Sverige står inför.
Att tolka positionsförflyttningen från partikongressen 2021 som att den endast avsåg upplåning i statliga affärsverk, det vill säga något som alla riksdagens partier redan är för och använt sig av, anser inte vi är att hedra den kompromiss som slöts i Göteborg.
Trots den breda samsyn som råder från avgörande samhällsaktörer, inte minst arbetsmarknadens parter, om att en öppning för lånefinansiering hade behövts. Trots det faktum att flera partier, inklusive på högerkanten, velat öppna för lånefinansiering. Trots det faktum att det nya finanspolitiska ramverket inte föreslås börja gälla förrän 2027 och det därmed inte kan anses brådskande nog att av tidsskäl acceptera en otillräcklig uppgörelse.
Vad efterfrågar S-föreningen Reformisterna framåt?
Reformisterna anser inte att den föreslagna överenskommelsen om ett nytt finanspolitiskt ramverk klarar av att möta de investeringsbehov som Sverige står inför under det kommande decenniet.
Reformisterna anser inte heller att överenskommelsen hedrar den positionsförflyttning och kompromiss som slöts vid S-kongressen 2021.
Vi saknar hittills tydliga svar och förslag på hur det föreslagna snäva balansmålet ska vara förenligt med löftet om att lånefinansiera vissa strategiska infrastrukturprojekt med stor klimatnytta.
Därför uppmanar vi er ledamöter i Socialdemokraternas partistyrelse att pröva och avslå överenskommelsen.
Med vänliga hälsningar,
Markus Kallifatides, Ordförande i S-föreningen Reformisterna, och ombud med ansvar för ekonomisk politik för Stockholms partidistrikt vid kongressen 2021.
Eira Arb Zackrisson, Vice-ordförande i S-föreningen Reformisterna, och ombud med ansvar för ekonomisk politik för Göteborgs partidistrikt vid kongressen 2021.