5.5 Ränteavdraget fasas ut och RUT och ROT-avdragen avskaffas

Många av dagens skatteavdrag för arbetsinkomster skapar ovälkomna sido- och inlåsningseffekter och underminerar progressiviteten i skattesystemet. Ett exempel är ränteavdraget som subventionerar olika typer av räntekostnader för privatpersoner, inte minst bolån. Ränteavdraget ger mest till de med högst inkomster eftersom dessa erhåller de största lånen. Skattebetalaren i hyresrätt, ofta med mindre ekonomiska resurser, hjälper därigenom till att subventionera bostadsägarens boendekostnader. Avdraget för hushållsnära tjänster (RUT) samt avdraget för reparation, underhåll, ombyggnad och tillbyggnad (ROT) är av en liknande anledning orienterade mot den halva av befolkningen med högst inkomster.

Hushållen i den tiondel som tjänar mest fick i genomsnitt nästan 21 000 kronor i ROT-, RUT- och ränteavdrag 2016 medan hushållen hos de 20 % som tjänar minst fick mindre än 2 000 kronor⁴⁰. Utöver denna ojämlika fördelning bidrar ränteavdraget bidrar till att öka bostadspriser och hushållsskulder. Detta har fått Riksbanken, Konjunkturinstitutet, Internationella Valutafonden (IMF), Bank of International Settlements (BIS) och EU-kommissionen att uppmana Sverige att trappa av ränteavdragen, vilket just nu sker i vissa europeiska länder.

För att inte belasta hushåll med små marginaler och undvika makrofinansiell oro vill Reformisterna att ränteavdraget successivt fasas ut med fördelningspolitisk hänsyn över 10 år och kompensationer i form av höjda barnbidrag och andra reformer som nämns i denna reformbudget. Avskaffandet av RUT och ROT förväntas förstärka statens intäkter med 5 respektive 10 miljarder årligen. Utfasningen av ränteavdraget förväntas förstärka statskassan med 2 miljarder år 1, 4 miljarder år 2 och 6 miljarder år 3.