7. GRÖN REFORMISM

Målet för svensk socialdemokrati under kommande årtionde måste vara att bygga ett fossilfritt och miljömässigt hållbart samhälle, samtidigt som vi stärker den välfärdsstat som urholkats under gångna decennier.

Klimatkrisen och de växande klyftorna är vår tids två stora ödesfrågor. Den reaktionära högern försöker ställa dessa mot varandra. Men vi skapar inte rättvisa genom att strunta i vår gemensamma framtid. Det gör vi genom att ta itu med både klimatkrisen och den växande ojämlikheten.

Utsläppen behöver minska snabbt och drastiskt för att undvika allvarliga klimatförändringar. Globalt behöver utsläppen halveras till 2030 och försvinna till 2050. I rika delar av världen behöver det gå snabbare. För svensk del krävs sannolikt att utsläppen närmar sig noll redan under 2030-talet.

Uppgiften kan tyckas överväldigande. Men orsaken till klimatkrisen är inte att det är omöjligt att ställa om, utan decennier av svag klimatpolitik. Marknaden har misslyckats utan tydlig statlig styrning. Oreglerad vinstjakt kan inte lösa klimatkrisen, tvärtom utgör det en grundorsak till att naturen skövlas.

Den goda nyheten är att politiska satsningar har gjort förnybar energi kommersiellt gångbar. Sol- och vindkraft är numera billigare än fossil el. Därför räknar världens stora ekonomier idag med att det fossila är på väg bort. Omställningen har blivit ofrånkomlig: tekniskt, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. Ödesfrågan är hur lång tid det tar.

Det här innebär att det inte är en börda för Sverige att ligga i omställningens framkant. Tvärtom, det är avgörande för våra jobb och vår framtida välfärd. Men ska vi lyckas så krävs en systemförändring av gångna decenniers politik. Politiken behöver kliva fram. Staten behöver ta en ledande roll för en samhällsomvandling som gynnar både klimatet och gör livet bättre för det stora flertalet.

Reformisterna vill därför se en grön ny giv för Sverige: en storsatsning på klimatomställningen och stärkt välfärd. Sammantaget skulle det utgöra det största jobb- och välfärdsskapande programmet sedan efterkrigstiden. Skillnaden mot dåtidens välfärdsbygge är att målet idag inte enbart är ett mer jämlikt samhälle, utan också ett fossilfritt samhälle inom vår planets ekologiska gränser.

7.1 Höj ambitionsnivån för klimatmålen

En grön ny giv är i linje med den skärpning av klimatpolitiken som äger rum internationellt. I EU och USA har omfattande politiska beslut fattats för att driva på omställningen till ett fossilfritt samhälle. EU:s klimatpolitiska paket, Green Deal och Fit for 55, är ett välkommet steg framåt. Men EU:s klimatplan sänker inte kraven på den svenska klimatpolitiken. Den sätter ramarna och miniminivån. Det är de investeringar och satsningar som vi gör som avgör om vi når klimatmålen - och om framtidens gröna branscher kommer att finnas i Sverige. Trots att EU ligger i framkant så räcker heller inte ambitionerna för att nå hela vägen till Parisavtalets mål. Sverige behöver även fortsatt arbeta för att ambitionerna stärks inom EU och internationellt. Det har både vi och klimatet allt att vinna på.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att Sveriges långsiktiga klimatmål skärps till nettonollutsläpp år 2040.
Att Sverige verkar för att EU:s klimatmål fortsätter att stärkas i linje med 1,5-gradersmålet.
Att Sverige verkar för att EU inför en koldioxidbudget och bindande klimatmål motsvarande 95% utsläppsminskningar till 2040 jämfört med 1990 års nivåer, inklusive mål för negativa utsläpp.
Att Sverige ska annullera överskott av utsläppsrätter.

7.2 Tydligare målsättningar för klimatpolitiken

Sverige har goda förutsättningar att genomföra en grön omställning. Vi är ett rikt land, med gott tekniskt kunnande och stora förnybara resurser. Samtidigt har det satsats för litet på klimatomställningen. Utsläppen har minskat för långsamt. Nu försvagas klimatpolitiken ytterligare av de krafter som göds av växande ojämlikhet.

För att vara i linje med Sveriges, EU:s och Parisavtalets klimatmål behöver utsläppen minska betydligt snabbare än idag. Förutsättningen för att lyckas är att staten kan genomföra och möjliggöra de stora investeringar som krävs. Därför behövs ett moderniserat finanspolitiskt ramverk, som medger lånefinansiering av nödvändiga klimatinvesteringar. Samtidigt behövs en statlig investeringsbank för att mobilisera långsiktigt och billigt privat kapital.

En grön ny giv bygger på en målinriktad politik, där staten aktivt underlättar en grön strukturomvandling och strategiskt styr om samhällsekonomins inriktning. Det här kräver både morot och piska, och både generella och riktade styrmedel på såväl samhälls- som sektorsnivå. På ett övergripande plan spelar offentlig verksamhet en nyckelroll. Det krävs också en tydlig slutstation för det fossila, och en tidtabell som visar hur utsläppen ska fasas ut inom ekonomins olika sektorer.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att en svensk koldioxidbudget i linje med Parisavtalets mål antas.
Att bindande sektorsvisa mål och strategier tas fram för utfasning av utsläpp inom samtliga samhällssektorer.
Att offentlig verksamhet verkar pådrivande i omställningen, med strikta miljö- och klimatkrav vid offentlig upphandling. Målet bör vara netto nollutsläpp år 2030.
Att Sverige inför ett slutdatum för försäljning av fossila bränslen senast år 2040, och verkar för ett liknande slutdatum i EU.
Att alla investeringar och offentlig samhällsplanering skall följa klimatmålen.
Att subventioner som motverkar klimatmålen fasas ut och riktas om till stöd för omställning, exempelvis för jordbruk, glesbygd och låginkomsttagare.

7.3 Energieffektivisering och elförsörjning

Utöver de övergripande styrmedlen krävs skräddarsydda åtgärder för att lösa specifika problem inom ekonomins olika sektorer. El- och fjärrvärmesektorn spelar en avgörande roll. Omställningen kan kräva en fördubbling av elproduktionen och en stor utbyggnad av elnätet, men också omfattande åtgärder för energieffektivisering. Hittills har flera investeringar släpat efter. Samtidigt är el inte vilken handelsvara som helst, med två avgörande utmaningar: att säkra storskalig utbyggnad av fossilfri elproduktion och samtidigt pålitlig elförsörjning till en rimlig kostnad för konsumenterna. För att säkerställa en effektiv och rättvis energiomställning behöver staten spela en större roll för att garantera långsiktigt låga priser för elkonsumenter.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att staten lanserar ett omfattande nationellt energieffektiviseringsprogram, med stöd av en statlig investeringsbank.
Att förslaget om “Folkhemsel” genomförs, där staten upphandlar viss elproduktion till låga priser och delar ut elköpsrätter till hushåll och industri, för att säkra låga och stabila elkostnader och långsiktighet för de investeringar som krävs för omställningen.
Att EU:s tillfälliga skatt på elproducenters överintäkter förlängs till dess att elkrisen är över. Intäkterna av skatten återförs under tiden till hushåll med lägre inkomster.
Att Svenska Kraftnät ges i uppdrag att utreda hur framtidens elnät och elproduktion behöver byggas ut för att klara omställningen.
Att ägarförhållandena för det framtida svenska elnätet utreds och Svenska Kraftnät och Vattenfall ges nytt regleringsbrev respektive ägardirektiv med uppdrag att agera mer proaktivt i byggandet av framtidens elsystem.

7.4 Nyckeltekniker för industrins omställning

Industrins omställning är avgörande för vår framtida välfärd. Flera viktiga näringar står alltjämt för en stor andel av de svenska utsläppen. En aktiv stat är avgörande för att dessa skall kunna ställa om och för att nya gröna näringar skall växa fram. Av särskild vikt är att nyckeltekniker som koldioxidavskiljning- och lagring (CCS) och produktion av grön vätgas kan skalas upp och kommersialiseras. En del utsläpp kommer att vara svåra att få bort, både inom industrin och andra sektorer. Därför behövs en plan för att kompensera för sådana utsläpp, med tekniska lösningar såsom avskiljning och lagring av koldioxid från förnybara källor (Bio-CCS), samt på naturlig väg, genom att förstärka kolsänkan i skog och mark.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att kommersialisering av nyckeltekniker, som produktion av grön vätgas, elektrobränslen och hållbara biobränslen, stöttas genom att stimulera både utbud och efterfrågan, exempelvis genom subventionerade lån, produktionsstöd och offentlig upphandling.
Att en nationell plan för industriell uppskalning av koldioxidavskiljning- och lagring (CCS) och minusutsläpp tas fram och genomförs.

7.4 En rättvis omställning av transportsektorn

Industri och transporter utgör de två största utsläppskällorna i Sverige. Det krävs ett flertal åtgärder för att möjliggöra en rättvis omställning till ett fossilfritt transportsystem. För det första behöver investeringarna i ny infrastruktur, som järnväg, kollektivtrafik och laddinfrastruktur, stärkas. För det andra behöver satsningar på elektrifiering paras med tillräckliga och fungerande styrmedel för produktion och nyttjande av biodrivmedel. För det tredje krävs riktade stöd och subventioner, så att höjda drivmedelskostnader inte slår blint och alla kan nyttja fossilfria alternativ, oavsett plånbok eller var man bor.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att den nationella infrastrukturplanen påskyndas och stärks genom ökad lånefinansiering.
Att staten ger utökat stöd till regioner och kommuner för utbyggd kollektivtrafik, exempelvis genom kraftigt utökade stadsmiljöavtal.
Att utbyggnaden av laddinfrastruktur påskyndas i hela landet, inte minst för boende i flerfamiljshus.
Att en omställning till fossilfria fordon underlättas med skrotningspremie, konverteringsstöd och subventionerade lån.
Att en kilometerskatt, baserad på körsträcka och med differentierad skattesats mellan stad och landsbygd, införs.
Att nyförsäljning av personbilar med bensin- och dieselmotor förbjuds från 2030.
Att reduktionsplikten stärks till nivåer och en bana som i nödvändig utsträckning bidrar till att uppnå de svenska klimatmålen till 2030.

7.5 Klimatanpassa politiken för skog- och markanvändning

Det svenska skogs- och jordbruket har en nyckelroll i omställningen. För att klara både Sveriges och EU:s klimatmål och på sikt uppnå negativa utsläpp måste kolsänkan i skog och mark öka. Ett mer hållbart brukande är också nödvändigt för att stärka den biologiska mångfalden och nå miljömålen. Våtmarker behöver återställas och avverkningen i den svenska skogen måste tillbaka till hållbara nivåer. Staten måste stötta skogs- och jordbrukets omställning: både genom att gå före som statlig ägare, och genom att ersätta skog- och markägare för deras insatser, både för att öka kolsänkan i skog och mark och för att stärka den biologiska mångfalden.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att återskapa våtmarker för att öka kolsänkan och den biologiska mångfalden i svenska marker.
Att en ny skogsvårdslag tas fram som balanserar behoven av biologisk mångfald, kolsänka och näringsverksamhet. Skogsvårdslagen bör innehålla klimatmål och avverkningsmål för den svenska skogen.
Att avkastningskravet för Sveaskog sänks.
Att ett avgiftsbaserat system för inköp av skyddsvärd skog införs.
Att stöd införs som ersätter markägare som skapar kolsänkor i skog eller jordbruksmark eller avsätter skog i klimatreservat.
Öka resurserna till den oberoende skogsforskningen och stöd utvecklingen av gemensam skogsstatistik och mättekniker på EU-nivå.
Att EU:s gemensamma jordbrukspolitik reformeras så att en större andel av budgeten styrs mot jordbruk som främjar jordbrukets klimatomställning och stärker den biologiska mångfalden.

7.6 Stärk samordningen av klimatpolitiken

En grön omställning är den största strukturomvandlingen på länge. Det här kräver att statens förmåga att administrera och koordinera omställningen stärks. Men det kräver också en inkluderande stat som agerar så att omställningen blir rättvis och demokratiskt förankrad. Utgångspunkten bör vara den svenska modellen i grön tappning: att kombinera en politik som driver på en grön strukturomvandling med omfördelning, utbildning, trygghet och aktiv arbetsmarknadspolitik. Målet är full sysselsättning, goda arbeten och att det mervärde som skapas kommer alla till del. Rätt navigerad kan omställningen leda till hundratusentals nya jobb, men för att tillvarata potentialen krävs utbildningssatsningar och stärkt arbetsmarknadspolitik. Stärkta sociala skyddsnät behöver kompletteras med att staten erbjuder vidareutbildning, satsar på nya jobb där gamla försvinner och stöttar de samhällen som i hög grad påverkas av omställningen. En rättvis omställning handlar dock inte enbart om ekonomi, utan också om delaktighet och demokratisk förankring. Reformisterna vill därför se stärkt fackligt och lokalt-regionalt inflytande i omställningen.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att en ny enhet under statsministern upprättas för samordning av statens politik för omställningen.
Att arbetskrafts- och utbildningsbehov för att nå klimatmålen skyndsamt utreds.
Att en omfattande och mångårig utbildningssatsning för att säkra tillgången på kvalificerad arbetskraft under omställningen genomförs.
Att tillräckliga resurser avsätts för att alla berörda parter ska kunna delta i tillståndsprocesser och hantera lokala miljö- och näringsmässiga konflikter på likvärdiga villkor.
Att facklig medverkan i omställningen garanteras, såväl i utformning av nationella färdplaner som i enskilda företag.
Att Fossilfritt Sverige kompletteras med en facklig samverkan så att de omställningsplaner som tas fram för olika industrier sker i samverkan mellan stat, fack och näringsliv.
Att det klimatpolitiska ramverket utvecklas så att klimatanpassning och utsläppsminskning hanteras tillsammans

7.7 Minska konsumtionsbaserad miljöpåverkan

Klimatkrisen är inte vår tids enda allvarliga miljöhot. En rad ekologiska gränser riskerar att överskridas, med svåröverblickbara konsekvenser. Forskarvärldens budskap är entydigt: Vår tids ekonomiska tillväxtmodell är ohållbar. En grön omställning handlar därför inte bara om att göra Sverige fossilfritt, den handlar också om att tackla övriga ekologiska utmaningar och bryta en ohållbar konsumtionsspiral.

Grön teknik kommer inte att räcka för att nå ambitiösa klimatmål. Det behövs också åtgärder för att hantera ohållbar konsumtion, i synnerhet inom områden där tekniska lösningar saknas och bland grupper som idag står för mycket stora utsläpp. Samtidigt behöver kraftfulla steg tas mot betydligt mer återvinning och återbruk.

En snabb omställning kan dessutom leda till konflikter med andra miljömål och människors rättigheter. Det behövs fossilfritt stål, vindkraft, batterier och biobränslen. Sverige har också en stor potential att utvinna omställningsmineraler. Samtidigt måste en grön nyindustrialisering ske på ett sätt som lär av historien och undviker nya sociala och ekologiska problem.

Reformisternas plan för en grön omställning gör inte anspråk på alla svar. I själva verket finns ingen färdig ritning på hur en framtida hållbar utvecklingsmodell bör se ut. En del tror att grön teknik kan lösa allt. Andra är lika säkra på att världsekonomin måste krympa. Vår utgångspunkt är mer pragmatisk: De gröna delarna av ekonomin behöver växa, de skadliga krympa, och frukterna av utvecklingen fördelas mer rättvist. Det långsiktiga målet är ett jämlikt samhälle som håller sig inom vår planets ekologiska gränser.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att dagens klimatmål för Sveriges territoriella utsläpp kompletteras med mål för flyg, sjöfart och konsumtionsbaserade utsläpp, med slutmål nettonollutsläpp år 2040.
Att en progressiv flygmilsskatt införs både i Sverige och på EU-nivå.
Att en samlad översyn genomförs av svenska tillståndsprocesser för att säkra en hållbar utvinning och återvinning av omställningsmineral. Syftet bör vara att främja lokal utveckling, minska antalet rättsprocesser och öka förutsägbarheten. Översynen måste därför utgå från folkrätten och konsultationslagen.
Att en nationell plan för cirkulär ekonomi antas med tydliga mål och stärkta ekonomiska och regulativa styrmedel, med fokus på produktion och utökade producentansvar.