6. VÄLFÄRDS- OCH REGIONALPOLITIK FÖR TRYGGHET OCH RÄTTVISA

De ekonomiska klyftorna både inom och mellan Sveriges olika geografiska delar är idag oacceptabelt stora. En majoritet av kommunerna och regionerna har en akut ekonomisk situation som i förlängningen medför att en stor del av Sveriges befolkning inte får den välfärd de har rätt till enligt lag. Samtidigt hamnar skattemedel som vinster hos privata storföretag istället för att gå till välfärden. Den statliga närvaron i landet har försämrats på många områden. Ojämlikhet mellan orter, kommuner och regioner utgör ett allvarligt hot mot tilltron till välfärdssamhället och i förlängningen, det demokratiska styrelseskicket i landet. Det är allvarligt också ur en ekologisk synvinkel, eftersom det undergräver förtroendet till och möjligheten att genomföra en rättvis grön omställning.

6.1 Förstärk kommuners och regioners ekonomi

Kommuner och regioner flaggar för att den ekonomiska situationen är kritisk och genomför nedskärningar i välfärden. Undersköterskor, lärare, sjuksköterskor, barnskötare, läkare och andra yrkesgrupper som utgör stommen i välfärdssystemen larmade om att situationen var ohållbar redan före pandemin. Finansdepartementet uppskattade redan före nuvarande kostnadskris i välfärden att 30-45 miljarder mer skulle behövas år 2026 bara för att upprätthålla nuvarande välfärdsnivå. Reformisterna menar att ett upprätthållande inte räcker, utan att nivån i välfärden också måste höjas rejält.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att rejäla tillskott sker till landets kommuner och regioner genom en kraftig förstärkning av den statliga finansieringen av kommunala och regionala välfärdsåtaganden motsvarande minst 1% av BNP.

  • Att statsbidragen till kommuner och regioner indexeras för att undvika en långsiktig urholkning av den statliga delfinansieringen av kommunala och regionala välfärdsåtaganden.

  • Att samhälleliga funktioner såsom till exempel räddningstjänst, polisväsende, statlig basservice, bankväsende, samt fysiska och digitala kommunikationer ska vara tillgängliga i hela landet, även i kommuner i glesbygd och landsbygd.

6.2 Utjämna kommunalskatterna

Sverige består av 290 kommuner och 21 regioner där förutsättningar att leverera välfärd och service varierar kraftigt. Det finns stora skillnader vad gäller allt från demografi och geografi till skattekraft. Det kommunala utjämningssystemet ska kompensera för dessa strukturella olikheter. Skillnader i kommunalskatt ska därför enbart reflektera skillnader i service, effektivitet och avgiftsnivå. Så är inte fallet idag. Idag betalar en arbetstagare i Solna och Österåker drygt 17 % kommunalskatt jämfört med nästan 24 % i Dorotea och Vännäs.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att utjämning av de systematiska skillnaderna mellan skattesatserna i landets kommuner och regioner genomförs.

6.3 Förstärk regionalpolitiken

För socialdemokratin är goda och likvärdiga villkor för medborgare, organisationer och företag i hela landet en given målsättning. Enskilda kommuner är sällan rätt nivå att inrikta sig på vad gäller arbetsmarknadsutveckling och välfärd. När det gäller arbetsmarknaden och välfärden behövs ett tydligt fokus på både den statliga och den regionala nivån. 

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att fokus läggs på arbetsmarknadsregioner vid all statlig och regional samhällsplanering. Detta inkluderar en ambitiös utbyggnad av järnväg och annan kollektivtrafik.

  • Att möjligheten till gradvis avskrivning av studieskulder införs för den som flyttar till glesbygdskommun.

6.4 Ersätt marknadiseringen med en ny socialdemokratisk välfärdsmodell 

Marknadiseringen av svensk välfärd är osolidarisk, oetisk och ineffektiv. Konsekvenserna syns i skattemedel som går till välfärdsföretagens vinster istället för livsviktig välfärd, upphandlingar som prioriterar konkurrens- och marknadstillgång framför medborgarnas välfärdsbehov, enorma lobbymaskinerier som styr mot särintresset istället för allmänintresset, samt styrsystem som hamnat långt från de värden i form av solidaritet och likvärdighet som välfärden syftar till att upprätthålla. Sverige behöver en ny socialdemokratisk välfärdsmodell och första steget är att avmarknadisera välfärden.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA: 

  • Att vinstdrift i välfärden stoppas. Den skattefinansierade välfärden ska uteslutande utföras i icke-vinstsyftande driftsformer, det vill säga offentliga och idéburna.

  • Att det tydliggörs att avtalsfrågor för välfärdstjänster inte faller under EU:s konkurrens- och statsstödsregler.

  • Att det inte ska vara möjligt att blanda offentlig och privat finansiering i välfärdsverksamheter i form av tilläggstjänster, försäkringstjänster eller förmånligare köregler.

  • Att regler antas för att öka transparensen kring välfärdslobbyismen.

  • Att det antas ett mål kring fördelningen mellan offentlig och idéburen drift i välfärden samt en strategi för hur det ska uppnås.

  • Att ett brett arbete inleds med att ta fram förvaltningspolitiska förslag för styrning av välfärden med fokus på välfärdens ändamål såsom de uttrycks i välfärdslagarna.

6.5 Integrera tandvård i sjukvårdssystemet

Ett uttryck för det djupnande svenska klassamhället är den ojämlika tandhälsan. Var tionde svensk uppsöker inte tandvård av ekonomiska skäl. Att tandvården inte ingår i den allmänna sjukvårdsförsäkring som det offentliga ställt ut för resten av människokroppen är en akut brist i den svenska välfärden. Denna brist måste åtgärdas, både för att bekämpa ojämlikhet och för att stärka folkhälsan.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att det skyndsamt utreds och införs en reform som integrerar tandvård för samtliga åldersgrupper i det allmänna hälso- och sjukvårdssystemet. Utredningen bör även innefatta de förändringar i styrningen av tandvården som följer av ökat statligt finansiellt åtagande i syfte att avmarknadisera tandvårdens styrning.

6.6 Samhällsviktig infrastruktur ska ägas offentligt

Privatisering av samhällsviktig infrastruktur och verksamhet undergräver både den reella kvaliteten och likvärdigheten i de tjänster som medborgarna nyttjar. Bolagiseringarnas och privatiseringarnas utlovade vinster i form av bättre priser och service har uteblivit, samtidigt som samhället tappat verktyg för att genom gemensamt ägande och planering uppnå allmännyttiga målsättningar. Väl fungerande infrastruktur inom exempelvis järnväg, vägnät och bredband är avgörande för den gröna omställningen, samhällsekonomin och en ekonomisk utveckling som gagnar hela Sverige. 

Landsbygden tillhandahåller en stor del av de naturresurser som är avgörande för en grön omställning. Där återfinns också en stor del av Sveriges biologiska mångfald. Ska vårt samhälle bli hållbart så måste landsbygden vara hållbar - ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Delaktighet och förmåga att hantera lokala miljökonflikter behöver stärkas. Ekonomiskt bör nya lösningar övervägas, som att fastighetsskatt från utbyggd vindkraft tillfaller kommunerna och skapar nytta där de står.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att samhällsviktig infrastruktur ägs och planeras gemensamt. Som konkreta exempel bör järnvägsunderhåll, regionnät, post och apoteksverksamhet återförstatligas och på ett bättre sätt drivas utifrån hela landets behov.

  • Att staten skapar starkare incitament för kommuner att ta ansvar för utbyggd hållbar elproduktion, exempelvis genom att fastighetsskatt för vindkraft tillfaller kommuner.

6.7 Förbättra socialförsäkringen

Genom både aktiva nedskärningar och uteblivna prisjusteringar har Sveriges socialförsäkrings- och transfereringssystem försvagats kraftigt de senaste decennierna. Det är en starkt bidragande orsak till ökad ekonomisk otrygghet och i värsta fall fattigdom i Sverige. Allt större löntagargrupper hamnar också över taken i socialförsäkringarna och tvingas till privata försäkringslösningar för att upprätthålla sitt inkomstskydd. Detta urholkar legitimiteten i de offentliga systemen och öppnar för en förstärkning av tudelningen av välfärden. Socialförsäkringarna bör därför tydligt förstärkas och den ekonomiska tryggheten öka även för studerande, barnfamiljer och för människor som sökt skydd i Sverige. En grundprincip bör vara att såväl socialförsäkrings- och transfereringssystem som stödgrundande belopp i anställningsstöd följer med när priser och löner går upp, det vill säga indexeras.

Sjukförsäkringen har under lång tid varit särskilt hårt ansatt med reformer som lett till hög avslagsfrekvens, orimliga bedömningsgrunder och begränsade ersättningsutbetalningar. På senare år har det skett en rad mycket viktiga förstärkningar av sjukförsäkringen. Principen om att löntagare ska försäkras i befintligt skick bör vara ledande i framtida reformer av sjukförsäkringen.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att karensavdraget avskaffas.

  • Att ett rejält barnbidragslyft genomförs.

  • Att studiebidragen höjs för studerande på gymnasienivå samt högskola och universitet.

  • Att arbetslöshetsförsäkringen förstärks genom bland annat en höjning av a-kassans tak och golv och att åtgärder genomförs för att fler ska täckas av försäkringen, däribland ett återinfört studerandevillkor.

  • Att sjuk- och aktivitetsersättningen höjs samt att sjukpenningen förstärks.

  • Att öka dagersättningen för asylsökande och för personer med uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet.

  • Att lönetaken i anställningsstöd höjs.

  • Att belopp i socialförsäkringarna och andra statliga transfereringssystem, inklusive i anställningsstöd, indexeras för att undvika en långsiktig urholkning av deras värde och att inkomstbortfallsprincipen upprätthålls.

  • Att en haverikommission tillsätts med uppdrag att ge de som nekats sjukpenning på grund av Försäkringskassans regleringsbrev år 2015 upprättelse och ekonomisk kompensation. Kommissionen bör också ha som uppdrag att se över regelverket i grunden för att säkra tillförlitliga och rättvisa bedömningar av den försäkrades rätt till sjukpenning.

  • Att den så kallade ”rehabiliteringskedjan” i sjukpenningen avskaffas och ersätts med en rehabiliteringsrätt, där individen vid nu rådande tidsgränser för prövning av arbetsförmågan i stället ges rätt till stöd och insatser för återgång i arbete hos sin arbetsgivare alternativt genom omställning.