7. GRÖN REFORMISM

Två akuta samhällsutmaningar definierar vår samtid: Klimatkrisen och de växande klyftorna. Reformisternas program går ut på att formulera en socialdemokratisk politik som på allvar tar itu med dem båda. Det långsiktiga målet är ett jämlikt samhälle och en ekonomisk utveckling som håller sig inom vår planets ekologiska gränser.

En framgångsrik politik bygger på ett nyktert erkännande av utmaningarnas omfattning. Vi är inte betjänta av skönmålning. Forskningens budskap är kristallklart: För att undvika allvarliga konsekvenser måste den globala uppvärmningen begränsas så nära 1,5 grader som möjligt. Det här betyder att tiden hunnit bli oerhört knapp. Enligt befintliga data återstår åtta år tills världen förbrukat den koldioxidbudget som ger en hygglig chans att klara 1,5-gradersmålet. Läggs därtill hypotetiska möjligheter att suga koldioxid ur atmosfären så kan uppgiften i bästa fall klaras genom att halvera utsläppen under kommande tio år och utradera dem till år 2050.

Det här gäller globalt. I praktiken vet vi att världens utvecklingsländer har en betydligt svårare uppgift att minska sina utsläpp. Länder som Sverige måste därför sannolikt eliminera sina utsläpp inom 10-20 år. Vårt nuvarande klimatmål – netto nollutsläpp år 2045 – behöver därmed skärpas. Ett rimligare mål, om vi är ärliga med vetenskapens budskap, är netto nollutsläpp år 2035.

Vi menar att Socialdemokraterna ska driva:

Att dagens klimatmål för Sveriges territoriella utsläpp skärps. Netto nollutsläpp bör uppnås 2035 och etappmål för 2030 stärkas.

Sverige har goda förutsättningar att genomföra en grön omställning. Vi är ett rikt land med gott tekniskt kunnande och stora förnybara energiresurser. Det finns också mycket som är bra med dagens klimatåtgärder. Problemet är att de inte motsvarar utmaningens storlek. Sveriges utsläpp minskar med någon procent per år. För att klara dagens klimatmål måste takten öka till 6-8 procent. För att vara i linje med 1,5-gradersmålet till över 10 procent.

Låt oss därför vara tydliga: För att hantera klimatkrisen krävs en systemförändring av dagens politik. Koldioxidskatt och utsläppshandel är viktiga redskap – men det kommer inte att räcka.

Samtidigt måste omställningen genomföras efter decennier av växande klyftor. Det här betyder att omställningen måste vara rättvis, kostnaderna måste fördelas solidariskt. Men frågan är vidare än så: En rättvis omställning i ett samhälle där klyftorna växer är en motsägelse med föga förutsättningar att lyckas. Omställningen måste vara del av ett större löfte: En bättre framtid för det stora flertalet, inte bara några få – annars kommer den inte att få brett gehör. De reformer vi föreslår för grön omställning skall därför läsas tillsammans med dem för minskade klyftor och stärkt gemensam välfärd. Tillsammans utgör de en Green New Deal, en grön ny giv.

Utgångspunkten är enkel: En omställning i den takt och omfattning som krävs förutsätter att staten tar ett betydligt större ansvar. Klimatsatsningar och gröna investeringar måste flerfaldigas. Samtidigt vet vi att det finns ett skriande behov av bostäder, att samhällets infrastruktur är eftersatt. Vi skulle kunna slå två flugor i en smäll: Rusta välfärdsstaten och bygga ett hållbart samhälle. Men idag är politiken är låst. Nödvändiga samhällsinvesteringar slås mot en underfinansierad välfärd – samtidigt som klockan tickar ner mot klimatkatastrof.

Det här är ohållbart. Staten måste kunna satsa för att ta itu med mänsklighetens stora ödesfråga. Grunden för en grön ny giv är ett moderniserat ekonomiskt ramverk, rustat för att möta vår tids utmaningar (se reformområde 1). Samtidigt behöver staten hjälpa till att mobilisera de privata investeringar som krävs. Problemet är inte att det saknas pengar – men riskerna anses för stora. Det behövs en aktör som kan minska riskerna och bidra med tålmodigt kapital. Vi föreslår en beprövad lösning: En statlig investeringsbank. Pengarna finns – det som behövs är politisk vilja. För den som oroar sig över skuldsättning: Omställningen är jobbskapande. Investeringarna är inte bara livsavgörande – de kommer att bli lönsamma, för staten och samhället i stort.

Vi menar att Socialdemokraterna ska driva:

Att en statlig investeringsbank etableras för finansiering av omställning, grön nyindustrialisering och nybyggnation.

Utan det här grundläggande budskapet – vi har råd – kommer omställningen att förbli en dröm. Men det behövs mer. För att driva på utvecklingen, skala upp grön teknik och göra alternativen tillgängliga för alla krävs nya subventioner och styrmedel. Offentlig verksamhet har en viktig roll att fylla. Genom tydliga klimatkrav vid offentlig upphandling kan det gemensamma bli en motor för omställningen och säkra marknader för ny teknik.

Samtidigt vet vi att det inte räcker att det gröna växer. Parallellt måste de fossila delarna av ekonomin krympa. Hela ekonomins inriktning måste förändras. Också detta är omöjligt utan starkare statlig styrning. Dagens klimatmål behöver kompletteras med sektorsvisa mål för utfasning av utsläpp. Det behövs ett slutdatum för fossila bränslen. Klimatskadliga subventioner måste fasas ut och hårdare krav ställas på finansiella aktörer. Framför allt krävs ny lagstiftning och praxis så att investeringar och offentlig samhällsplanering inte bryter mot klimatmålen.

En del utsläpp kommer att vara svåra att få bort helt och hållet. Det kommer att behövas en plan för att ta hand om de här restutsläppen, antingen med tekniska lösningar (Bio-CCS/CCS), exempelvis återställning av våtmarker. Också detta kräver nationella satsningar.

Omställningen är den största strukturomvandlingen sedan industrialiseringen och kommer att spänna över samhällets alla sektorer. Idag brister samordningen mellan olika myndigheter och samhällsnivåer. För att koordinera omställningsarbetet och garantera att klimatmålen nås föreslår vi en ny enhet, direkt underställd statsministern.

Vi menar att Socialdemokraterna ska driva:

Att nya sektorsvisa mål och strategier utformas för utfasning av utsläpp inom samtliga samhällssektorer.
Att slutdatum för försäljning av fossila bränslen sätts till år 2030-35.
Att riktade ekonomiska och regulativa styrmedel införs för att säkerställa att klimatmålen uppnås i tid. I de fall trovärdig potential finns för industri lokaliserad i Sverige bör styrmedel stimulera till industriell utveckling.
Att offentlig verksamhet verkar pådrivande i omställningen, med strikta miljö- och klimatkrav vid offentlig upphandling. Målet bör vara netto nollutsläpp år 2030.
Att investeringar och offentlig samhällsplanering skall följa klimatmålen.
Att subventioner som motverkar klimatmålen, såsom undantag för koldioxidbeskattning, fasas ut. Glesbygd och jordbrukare kompenseras.
Att strikta hållbarhetskriterier införs för allmänna pensionsfonder.
Att jord- och skogsbrukets möjligheter att bidra till klimatmålen tas tillvara genom riktade styrmedel, inklusive nyttjande av naturliga kolsänkor.
Att en nationell plan för industriell uppskalning av koldioxidavskiljning- och lagring (CCS) och minusutsläpp upprättas, inklusive finansiering och regelverk.
Att en ny enhet under statsministern upprättas för samordning av statens politik för omställningen. En första åtgärd är att kartlägga existerande strategier och organisatorisk kapacitet. Utifrån detta tillsätts resurser för att säkerställa att statens roll blir ändamålsenlig och att uppsatta mål nås.

På sikt vinner alla på omställningen – men på kort sikt kommer det att kosta. En rättvis omställning bygger på att kostnader och ansvar fördelas på ett acceptabelt sätt. Idag talas om att alla måste förändra sin livsstil. Det är förvisso sant. Men livsstil är inget som kan väljas likt varor i ett snabbköp. Livsstil är kopplat till de förutsättningar som samhällsklass och samhällets utformning ger utrymme för. För den som bor i glesbygd är bil en nödvändighet. För den med knappa marginaler är tågsemester en lyx. Och för den som är illa sliten är cykel inget alternativ ens med eldrift.

Problemet illustreras också av de utsläpp vi genererar genom vår konsumtion. Den tiondel av Sveriges befolkning som tjänar mest ger upphov till tre till fem gånger mer utsläpp än de med lägst inkomst. Den rikaste tiondelen står för mer än 20 procent av Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp, den fattigaste för 5 procent. Den här sifferexercisen handlar inte om att peka finger. Under kommande decennier måste utsläppen ner mot noll bland alla inkomstgrupper. Poängen är att ansvaret måste fördelas solidariskt.

En rättvis omställning måste utgå från människors olika förutsättningar. Politikens uppgift är att förändra förutsättningarna – inte moralisera. Det här angreppssättet skiljer sig från högerns sätt att individualisera klimatkrisen. Klimatkrisen är ett samhälleligt, strukturellt problem och måste därför lösas gemensamt.

En grön ny giv bygger på den här utgångspunkten: Att gemensamt investera i en grön omställning och göra alternativen tillgängliga för var och en. Målet är att alla ska kunna leva ett anständigt liv utan att förstöra klimatet – oavsett inkomst eller var man bor. På sikt vinner alla på omställningen. Men i närtid kommer det att kosta – och kostnaderna behöver fördelas på ett rättvist sätt. Socialdemokratins utgångspunkt för en rättvis omställning bör därför vara den generella välfärdsstatens devis: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Pris på utsläpp är ett betydelsefullt redskap för att ställa om energisystem och produktion. Men det är ett dåligt redskap för att fördela omställningens kostnader. För att möjliggöra en rättvis omställning föreslår vi att dagens koldioxidskatt kompletteras med en grön arvs- och gåvoskatt och en klimatvärnskatt med inriktning mot de högsta inkomstskikten. Skatterna belastar generellt dem som står för de största utsläppen och samtidigt har störst möjlighet att bekosta omställningen. Det är också rimligt att en del av det kapital som byggts upp under de gångna decennierna nyttjas för skapa en hållbar värld för våra barn och barnbarn. Skatterna möjliggör en kraftfull ökning av klimatsatsningarna och ingår också i en bredare strategi att skapa ett rättvisare skattesystem.

Vi menar att Socialdemokraterna ska driva:

Att omställningens kostnader fördelas rättvist.
Att en klimatvärnskatt införs för höga inkomster. Intäkterna öronmärks för klimatsatsningar.
Att en grön arvs- och gåvoskatt införs. Intäkterna öronmärks för klimatsatsningar.

Grön teknik och energieffektiviseringar utgör grunden för en grön omställning. Men det kommer inte att räcka. Klimatkrisen är dessutom inte vår tids enda allvarliga miljöhot. Naturresurser pressas allt hårdare. Den biologiska mångfalden slås ut i en takt som saknar motstycke miljontals år tillbaka i tiden. En rad ekologiska gränser riskerar att överskridas, med svåröverblickbara konsekvenser.

Forskarvärldens budskap är entydigt: Vår tids ekonomiska tillväxtmodell är ohållbar. Problemet illustreras av utsläppen från vår samlade konsumtion. De här utsläppen inkluderar också importerade varor och internationella transporter och har inte minskat under de senaste decennierna. Orsaken är förflyttning av produktion till låglöneländer – och en ohållbar konsumtionsspiral.

Idag saknas klimatmål för de konsumtionsbaserade utsläppen. Det här behöver ändras. Sverige har ett ansvar för de utsläpp vi ger upphov till genom import och internationella transporter. Vi vill se en samlad strategi för att ta itu med de konsumtionsbaserade utsläppen, byggd på klimaträttvisa. Som en första åtgärd bör Sverige driva på för klimattullar inom EU.

En avgörande åtgärd för att nå både klimatmålen och ta itu med vår tids ohållbara tillväxtmodell är också resoluta steg mot betydligt mer återvinning och återbruk. Vi vill se en nationell plan för cirkulär ekonomi, med tydliga mål, kraftfulla styrmedel och fokus på produktion och systemlösningar.

Ingen har idag en färdig ritning för hur en hållbar ekonomisk utvecklingsmodell ser ut i slutänden. En del tror att grön teknik kan lösa allt. Andra är lika säkra på att världsekonomin måste krympa. Vår utgångspunkt är mer pragmatisk: De gröna delarna av ekonomin måste växa. De skadliga krympa. Och frukterna av utvecklingen fördelas betydligt mer rättvist. Vad slutresultatet blir i BNP-tillväxt räknat är i grund och botten mindre intressant. En grön ny giv gör inte anspråk på att ha alla svar. Men den utgör en nödvändig gir bort från en ohållbar väg och en dörröppnare mot en hoppfullare framtid.

Vi menar att Socialdemokraterna ska driva:

Att nuvarande klimatmål kompletteras med ett nytt mål för konsumtionsbaserade utsläpp, med etappmål 2030 och slutmål netto nollutsläpp 2045. Tillräckliga resurser avsätts för att mäta och följa upp de konsumtionsbaserade utsläppen.
Att en samlad strategi, byggd på klimaträttvisa, utformas för att nå målet.
Att Sverige verkar för att EU inför klimattullar. Klimat- och miljöpåverkan, administrativa kostnader och spårbarhet bör beaktas.
Att Sverige verkar för att EU:s klimatmål stärks i linje med 1,5-gradersmålet.
Att Sverige också fortsatt annullerar överskott av utsläppsrätter, samt verkar för att EU:s system för utsläppshandel skärps ytterligare.
Att mål och stärkta ekonomiska och regulativa styrmedel för cirkulär ekonomi utformas, med fokus på produktion och produktansvar.
Att det långsiktiga målet med en grön omställning är ett jämlikt samhälle och en ekonomisk utveckling som håller sig inom vår planets ekologiska gränser.

Sammanfattning:

Skärp klimatmålen. Netto nollutsläpp för inhemska utsläpp bör uppnås 2035.
Etablera en statlig investeringsbank för finansiering av omställning, grön nyindustrialisering och nybyggnation.
Fördela omställningens kostnader rättvist. Inför en klimatvärnskatt och en grön arvs- och gåvoskatt.
Upprätta en ny enhet under statsministern för samordning av statens omställningspolitik.
Driv på omställningen genom nya sektorsvisa mål, riktade styrmedel och strikta miljö- och klimatkrav vid offentlig upphandling.
Förbjud försäljning av fossila bränslen senast år 2035. Förändra lagstiftning och praxis så att investeringar och offentlig samhällsplanering följer klimatmålen, samt fasa ut subventioner som motverkar klimatmålen.
Upprätta en nationell plan för uppskalning av Bio-CCS/CCS och minusutsläpp, inklusive finansiering och regelverk. Tillvarata jord- och skogsbrukets möjligheter att bidra till klimatmålen.
Inför kompletterande mål för konsumtionsbaserade utsläpp med sikte på netto nollutsläpp 2045. Utforma en rättvis strategi för att nå målet.
Verka för klimattullar i EU och att EU:s klimatmål också skärps i linje med 1,5-gradersmålet.
Inför tydliga mål och stärkta styrmedel för cirkulär ekonomi. Målet med en grön omställning är ett jämlikt samhälle och en ekonomisk utveckling som håller sig inom vår planets ekologiska gränser.