6.6 Effekter på sysselsättningen och företagen
Reformisternas Reformbudget beräknas ge en kraftig ökning av sysselsättningen både direkt genom satsningar på välfärd och offentlig sektor och indirekt genom ett högre utnyttjande av ekonomins produktionsutrymme.
Klimatsatsningarna inom ramen för En grön ny giv för Sverige beräknas i sig på kort sikt generera 70 000–100 000 direkta arbetstillällen, en siffra som inom fyra år förväntas öka till 140 000–220 000. De långsiktiga skattningarna rymmer större osäkerhet. År 2035 antas planen kunna ge 150 000–240 000 direkta arbetstillällen. Den verkliga potentialen är sannolikt betydligt högre, eftersom kalkylen till stor del baseras på satsningar under den första treårsperioden. Därmed bortses från en stor del av den tillväxt av arbetstillällen som på sikt skapas inom industri och näringsliv.
Ett stort bidrag kommer från renovering och energieffektivisering. En grön uppgradering av arbetslokaler och bostäder i allmännyttan kan generera 100 000–150 000 årliga arbetstillällen. Därutöver förväntas byggande av grön infrastruktur som kollektivtrafik skapa 10 000–30 000 årliga arbetstillällen.
En grön nyindustrialisering beräknas leda till minst 25 000 nya årliga arbetstillällen inom industrin, bland annat för produktion av batterier, vätgas, elektrobränslen, hållbara biobränslen, eldrivna fordon, mineralgödsel, förnybar plast, ligninprodukter, prefabricerade byggkomponenter i trä och energieffektiva byggnader. Övriga framtida satsningar som kan komma till stånd med stöd av en investeringsbank är inte inkluderade. Inte heller satsningar utöver detta, som exempelvis det pågående Hybrit-projektet eller LKAB:s satsningar.
Utbyggnad av förnybar elproduktion, bland annat genom satsning på grön vätgas, förväntas leda till 15 000–25 000 arbetstillfällen i flera delar av landet. Ytterligare 6 000–14 000 arbetstillfällen skapas inom jord- och skogsbruk och inom klimatanpassning.
Historiskt sett utgör En grön ny giv för Sverige förmodligen det kraftfullaste jobbskapande programmet sedan efterkrigstiden. Till detta ska läggas Reformbudgetens satsningar på stärkt välfärd och bostadsbyggande, där uppskattning av effekten på antalet arbetstillfällen ännu saknas. Det enda jämförbara under de senaste 50 åren är kvinnors insteg på den reguljära arbetsmarknaden under 1970- och 1980-talen. Genom den jobbskapande potentialen finns en reell möjlighet att i konkret handling återupprätta strävan mot full sysselsättning.
Ett grundläggande antagande är att de omfattande investeringar som föreslås över tid kommer att leda till en stor ökning i antalet sysselsatta i hela landet. Bara inom byggsektorn förväntas tiotusentals behöva anställas. Utöver det ger Reformbudgeten kraftigt förstärkt ekonomi för grupper i samhället med hög benägenhet att spendera dessa i den lokala ekonomin. I praktiken betyder detta fler pensionärer på det lokala konditoriet och fler ensamstående mammor som kan unna sig utelunch istället för lunchlåda, och att den nyligen arbetslöse industriarbetaren inte behöver skjuta upp besöket på brädgården inför bygget av en bastu i tid till sin partners födelsedag.
Sysselsättningseffekterna förväntas alltså synas i både privat och offentlig sektor. Reformisternas statliga investeringsbank i kombination med ekonomiska styrmedel för grön omställning kommer att bidra till en väsentlig utbyggnad av den privata sektorn i områden utanför storstäder, något som i sin tur ytterligare förstärker offentliga budgetar och kan medföra nyanställning även i offentlig verksamhet utanför de stora städerna.
En viktig faktor som är avgörande för effekterna på sysselsättning och arbetslöshet är utbildningssektorns förmåga att tillhandahålla utbildat yrkesfolk. Därtill kommer också den aktiva arbetsmarknadspolitikens förmåga att se till att de arbetskraftsresurser som idag står långt från arbetsmarknaden kan nyttjas. Det här innebär att de satsningar på utbildning och arbetsmarknadspolitiska insatser som Reformbudgeten innehåller mycket väl kan behöva stärkas ytterligare. Reformisternas Reformbudget bör ses som ett första större steg i en långsiktig strategi för att återupprätta målet om full sysselsättning.