5. DEMOKRATISKT OCH HÅLLBART ARBETSLIV

Många människor i vårt samhälle upplever att tiden vid sidan av arbetet inte räcker till för återhämtning, personlig utveckling och för att vårda nära relationer. Reformisterna menar att ett framtidsinriktat politiskt projekt måste utmana rådande föreställning om att all produktivitetstillväxt ska omsättas i ökad materiell konsumtion.

Arbetstidsfrågan har historiskt varit ett centralt inslag i arbetarrörelsens frihetskamp. Under 1900-talet förkortades arbetsveckan stegvis från 56 till 40 timmar, men sedan 1973 har ingen förkortning av den lagstadgade arbetsveckan genomförts. Många branscher har genom kollektivavtal uppnått arbetstidsförkortningar. En sänkning av arbetsveckan är dock nödvändig för att säkra att även löntagare med svagare förhandlingsposition på arbetsmarknaden får ta del av den generella välståndsökningen.

Reformisterna menar att det nu är dags för en reform som sänker heltidsmåttet till 35 timmar per vecka. Att offentlig sektor präglas av en hög andel deltidsarbete förenklar genomförandet av en arbetstidsförkortning eftersom det för många kommer innebära uppräknad sysselsättningsgrad snarare än färre arbetade timmar.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att den lagstiftade arbetsveckan förkortas från 40 till 35 timmar. Reformen bör genomföras varsamt för att säkerställa att den offentliga servicen inte påverkas. Genomförandetiden bedöms till 10 år men måste utredas så att kompetensförsörjningen i offentlig sektor säkras.
Att riktade statsbidrag införs för att kompensera kommuner och regioner för ökade kostnader vid arbetstidsförkortning.

Många småbarnsföräldrar vittnar om svårigheten att få livet att gå ihop under barnens uppväxt. Samtidigt följer uppdelningen av betalt och obetalt arbete traditionella könsmönster. Ett framtidsinriktat politiskt projekt måste presentera ett alternativ för det goda livet, som svarar mot dessa utmaningar baserat på en önskan om ett mer jämlikt och jämställt samhälle. Ett helhetsgrepp behövs kring frågor om avvägningen mellan lönearbete, familjeliv och barns tillgång till sina föräldrar under de tidiga åren i livet. Det inbegriper föräldraförsäkringens utformning, rätten till annan ledighet och arbetstidens reglering, med syfte att skapa mer jämlika förutsättningar för alla, oavsett kön, yrke eller inkomst.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att föräldraförsäkringen omgående individualiseras.
Att de 90 lägstanivådagarna i föräldraförsäkringen omvandlas till SGI-grundade ersättningsdagar.
Att möjligheten att ta ut föräldrapenning koncentreras till tiden före förskolestart.
Att golvet i föräldraförsäkringen höjs.
Att det utreds hur arbetstidsförkortning i samverkan med reformer i föräldraförsäkringen kan stärka småbarnsföräldrars möjligheter att oavsett inkomstnivå kunna tillbringa tid med sina barn.

Många tar för givet att de yttersta besluten om styret av vår komplexa statsapparat ska fattas demokratiskt, men inom ekonomin och på arbetsplatsen har anställda jämförelsevis lite att säga till om. Sedan 1980 har ägande-, makt och kapitalkoncentrationen accelererat. Den rikaste hundradelen av befolkningen har fördubblat sin andel till cirka 40 procent av de samlade förmögenheterna. Ernst Wigforss uttryckte det på sin tid som att vi blivit ”politiska medborgare” men ”ekonomiska undersåtar”, en observation som snarast fått förstärkt relevans. Reformisterna drivs av en övertygelse om att demokrati är det moraliskt riktiga och långsiktigt mest effektiva styrelseskicket av såväl den politiska som den ekonomiska sfären. Offentligt ägda eller skattefinansierade välfärds- och infrastrukturverksamheter under parlamentarisk kontroll är demokratiseringens främsta verktyg.

Ett större inslag av demokratiskt styrda organisationer i näringslivet är även det eftersträvansvärt. Konsument-, producent-, medlems- och brukarägda verksamheter ska understödjas. Medarbetarägda företag där löntagarna utser sin egen ledning är ett steg för större grad av ekonomisk demokrati. Fler demokratiskt styrda verksamheter skapar ett bredare kapitalägande, sprider förmögenhetstillväxten i samhället och kan lösa problem vid ägarskifte hos företag där ägaren pensioneras och saknar efterträdare.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att det införs en skattereduktion vid försäljning av verksamhet till de anställda.
Att rådgivning och lån på ett bättre sätt erbjuds till arbetarägda initiativ, inklusive vid ägarskiften. Utformning av lån bör baseras på s.k. social loans som utges av Europeiska investeringsbanken. Lån utges av en statlig investeringsbank.
Att associationsformen ömsesidigt bolag utreds för ett bredare bruksområde än försäkringsbranschen, med särskilt fokus på brukarkollektiv inom välfärdsområdet.
Att medarbetarövertagande vid ägarskiften i små och medelstora onoterade företag underlättas, genom en översyn av skattelagstiftningen och aktiebolagslagen.
Att vidare utreda möjligheterna till utökad arbetsplatsdemokrati och medborgarnas demokratiska inflytande över den ojämlika kapitalkoncentrationen.

Ett demokratiskt arbetsliv förutsätter starka fackföreningar, säkra arbetstagare och att lagar och regler efterlevs. Det senaste decenniet har ansvariga myndigheters tillsynskapacitet kraftigt försvagats. Detta gäller inte minst Arbetsmiljöverket. Ökad myndighetskontroll skulle motverka brott i arbetslivet och minska den osunda konkurrensen på arbetsmarknaden.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att anslagen till Arbetsmiljöverket höjs för att stärka arbetsmiljöarbetet och kampen mot arbetslivskriminalitet.
Att stärka finansieringen av forskning inom arbetsorganisation och hälsoeffekter.
Att möjligheten att göra skatteavdrag för fackföreningsavgiften återinförs.
Att arbetet med att genomföra det tiopunktsprogram för en tryggare arbetsmarknad som Socialdemokraterna presenterade 2018 intensifieras samt att myndigheter uppdras att föregå med gott exempel genom att inte använda visstidsanställningar utan goda skäl.