7. GRÖN REFORMISM

Forskningens budskap är kristallklart: För att undvika allvarliga konsekvenser behöver den globala uppvärmningen begränsas så nära 1,5 grader som möjligt. Med dagens utsläpp återstår sju år tills världen förbrukat den koldioxidbudget som ger en rimlig chans att klara 1,5-gradersmålet. Läggs därtill möjligheter att suga koldioxid ur atmosfären så kan uppgiften klaras genom att halvera utsläppen under kommande tio år och utradera dem till 2050. I praktiken har världens utvecklingsländer en betydligt svårare uppgift att minska sina utsläpp. Utsläppen i rika länder som Sverige behöver därför sannolikt närma sig noll redan under 2030-talet.

Uppgiften kan tyckas överväldigande. Men orsaken till klimatkrisen är decennier av svag klimatpolitik, inte att det är omöjligt att ställa om. Där politiken agerat har förändringar skett. Ett fåtal länders satsningar har gjort att sol- och vindkraft numera är billigare än fossil el.

Bilden av omställningen inbegriper inte längre enbart klimatet. Världens stora ekonomier räknar idag på bred front med att det fossila är på väg bort. Omställningen har på så sätt blivit ofrånkomlig: tekniskt, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. Ödesfrågan är hur lång tid det tar.

Detta gör omställningen till en existentiell fråga för svensk ekonomi. Att ligga i omställningens framkant är inte en börda; det är avgörande för våra jobb och Sveriges framtida välfärd. Men det kräver en förändring av dagens politik på systemnivå, där staten tar en ledande roll för att möjliggöra en samhällsomvandling som gynnar det stora flertalet. Reformisterna vill se en grön ny giv för att göra Sverige klimatneutralt år 2035. Satsningen innebär det största jobb- och välfärdsskapande projektet sedan efterkrigstiden. Skillnaden mot efterkrigstidens välfärdsbygge är att målet idag inte enbart är ett mer jämlikt samhälle, utan också ett fossilfritt samhälle som håller sig inom vår planets ekologiska gränser.

En grön ny giv kan spela en viktig roll internationellt, genom att bidra till teknikutveckling och stärka stödet för en grön omställning. Satsningen bygger på en liknande politik som nu tar form inom EU, men stärker ambitionsnivån. För att tydliggöra färdriktningen bör Sverige skärpa dagens klimatmål i linje med Parisavtalets mål, men också verka för en liknande utveckling inom EU.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att dagens klimatmål för Sveriges territoriella utsläpp skärps till nettonollutsläpp år 2035.
Att Sverige verkar för att EU:s klimatmål fortsätter att stärkas i linje med 1,5-gradersmålet, och att Sverige även fortsatt annullerar överskott av utsläppsrätter.

Sverige har goda förutsättningar att genomföra en grön omställning. Vi är ett rikt land, med gott tekniskt kunnande och stora förnybara resurser. Samtidigt har klimatpolitiken varit för svag. Hittills har Sveriges utsläpp minskat med några få procent per år. För att nå dagens klimatmålen behöver takten öka till 8 procent, för att vara i linje med 1,5-gradersmålet till över 10 procent.

Förutsättningen för att lyckas är att staten kan genomföra och möjliggöra de stora investeringar som krävs. Därför behövs ett moderniserat finanspolitiskt ramverk, som medger lånefinansiering av nödvändiga klimatinvesteringar. Samtidigt behövs en statlig investeringsbank för att mobilisera långsiktigt och billigt privat kapital.

En grön ny giv bygger på en målinriktad politik, där staten aktivt underlättar en grön strukturomvandling och strategiskt styr om samhällsekonomins inriktning. Det här kräver både morot och piska, och både generella och riktade styrmedel på såväl samhälls- som sektorsnivå. På ett övergripande plan spelar offentlig verksamhet en nyckelroll. Genom att ställa tydliga klimatkrav vid offentlig upphandling kan det gemensamma bli en motor för omställningen och säkra marknader för miljövänliga produkter. Det krävs också en tydlig slutstation för det fossila, och en tidtabell som visar hur utsläppen ska fasas ut inom ekonomins olika sektorer. För att stärka integriteten i systemet, och undvika att nödvändiga åtgärder skjuts på framtiden, bör en nationell koldioxidbudget upprättas. Samtidigt behöver politiska beslut och kapitalflöden som pekar i fel riktning styras om. Detta handlar både om samhällsplanering, subventioner och privata investeringar.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att en svensk koldioxidbudget i linje med Parisavtalets mål antas.
Att bindande sektorsvisa mål och strategier tas fram för utfasning av utsläpp inom samtliga samhällssektorer.
Att offentlig verksamhet verkar pådrivande i omställningen, med strikta miljö- och klimatkrav vid offentlig upphandling. Målet bör vara netto nollutsläpp år 2030.
Att slutdatum för försäljning av fossila bränslen sätts till år 2035.
Att investeringar och offentlig samhällsplanering skall följa klimatmålen.
Att subventioner som motverkar klimatmålen fasas ut och riktas om till stöd för omställning, exempelvis för jordbruk, glesbygd och låginkomsttagare.

Utöver de övergripande styrmedlen krävs skräddarsydda åtgärder för att lösa specifika problem inom ekonomins olika sektorer. El och fjärrvärmesektorn spelar en avgörande roll. Omställningen kräver en fördubbling av elproduktionen, energieffektivisering och en stor utbyggnad av elnätet. Hittills har flera investeringar släpat efter. Samtidigt är el inte vilken handelsvara som helst, med två avgörande utmaningar: att säkra storskalig utbyggnad av fossilfri elproduktion och samtidigt pålitlig elförsörjning till en rimlig kostnad för konsumenterna. För att säkerställa en effektiv och rättvis energiomställning behöver staten spela en större roll för att garantera långsiktigt låga priser för elkonsumenter.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att staten lanserar ett omfattande nationellt energieffektiviseringsprogram, med stöd av en statlig investeringsbank.
Att utreda införandet av en “elgaranti” där staten upphandlar viss elproduktion till låga priser och sedan delar ut elköpsrätter till hushåll och industri. Syftet är att säkra låga och stabila elkostnader i konsumentledet och långsiktig säkerhet i elproducentledet för de investeringar som krävs för omställningen.
Att EU:s tillfälliga skatt på elproducenters överintäkter förlängs tills elkrisen är över. Intäkterna av skatten återförs under tiden till hushåll med lägre inkomster.
Att Svenska Kraftnät ges i uppdrag att utreda hur framtidens elnät och elproduktion behöver byggas ut för att klara omställningen.
Att ägarförhållandena för det framtida svenska elnätet utreds och Svenska Kraftnät och Vattenfall ges nytt regleringsbrev respektive ägardirektiv med uppdrag att agera mer proaktivt i byggandet av framtidens elsystem.

Industrins omställning är avgörande för vår framtida välfärd. Flera viktiga näringar står alltjämt för en stor andel av de svenska utsläppen. En aktiv stat är avgörande för att dessa skall kunna ställa om och för att nya gröna näringar skall växa fram. Av särskild vikt är att nyckeltekniker som koldioxidavskiljning- och lagring (CCS) och produktion av grön vätgas kan skalas upp och kommersialiseras. En del utsläpp kommer att vara svåra att få bort, både inom industrin och andra sektorer. Därför behövs en plan för att kompensera för sådana utsläpp, med tekniska lösningar såsom avskiljning och lagring av koldioxid från förnybara källor (Bio-CCS), samt på naturlig väg, genom att förstärka kolsänkan i skog och mark.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att kommersialisering av nyckeltekniker, som produktion av grön vätgas, elektrobränslen och hållbara biobränslen, stöttas genom att stimulera både utbud och efterfrågan, exempelvis genom subventionerade lån, produktionsstöd och offentlig upphandling.
Att en nationell plan för industriell uppskalning av koldioxidavskiljning- och lagring (CCS) och minusutsläpp tas fram och genomförs.

Industri och transporter utgör de två största utsläppskällorna i Sverige. Det krävs ett flertal åtgärder för att möjliggöra en rättvis omställning till ett fossilfritt transportsystem. För det första behöver investeringarna i ny infrastruktur, som järnväg, kollektivtrafik och laddinfrastruktur, stärkas. För det andra krävs en utvidgning av reduktionsplikten och produktionen av hållbara fossilfria bränslen. För det tredje krävs riktade stöd, så att alla kan nyttja fossilfria alternativ, oavsett plånbok eller var man bor.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att den nationella infrastrukturplanen påskyndas och stärks genom ökad lånefinansiering.
Att staten ger utökat stöd till regioner och kommuner för utbyggd kollektivtrafik.
Att utbyggnaden av laddinfrastruktur påskyndas i hela landet, inte minst för boende i flerfamiljshus.
Att en omställning till fossilfria fordon underlättas med skrotningspremie, konverteringsstöd och subventionerade lån.
Att en kilometerskatt baserat på körsträcka införs.
Att nyförsäljning av personbilar med bensin- och dieselmotor förbjuds från 2027.
Att reduktionsplikten utvidgas till bunkerbränslen och även inkluderar elektrobränslen.

Det svenska skogs- och jordbruket har en nyckelroll i omställningen. För att klara både Sveriges och EU:s klimatmål och på sikt uppnå negativa utsläpp måste kolsänkan i skog och mark öka. Ett mer hållbart brukande är också nödvändigt för att stärka den biologiska mångfalden och nå miljömålen. Våtmarker behöver återställas och avverkningen i den svenska skogen måste tillbaka till hållbara nivåer. Staten måste stötta skogs- och jordbrukets omställning: både genom att gå före som statlig ägare, och genom att ersätta skog- och markägare för deras insatser, både för att öka kolsänkan i skog och mark och för att stärka den biologiska mångfalden.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att återskapa våtmarker för att öka kolsänkan och den biologiska mångfalden i svenska marker.
Att klimatmål och avverkningsmål för skogen införs, som balanserar behoven av biologisk mångfald, kolsänka och näringsverksamhet.
Att avkastningskravet för Sveaskog sänks.
Att ett avgiftsbaserat system för inköp av skyddsvärd skog införs.
Att stöd införs som ersätter markägare som skapar kolsänkor i skog eller jordbruksmark eller avsätter skog i klimatreservat.

En grön omställning är den största strukturomvandlingen på länge. Det här kräver att statens förmåga att administrera och koordinera omställningen stärks. Men det kräver också en inkluderande stat som agerar så att omställningen blir rättvis och demokratiskt förankrad. Utgångspunkten bör vara den svenska modellen i grön tappning: att kombinera en politik som driver på en grön strukturomvandling med omfördelning, utbildning, trygghet och aktiv arbetsmarknadspolitik. Målet är full sysselsättning, goda arbeten och att det mervärde som skapas kommer alla till del. Rätt navigerad kan omställningen leda till hundratusentals nya jobb, men för att tillvarata potentialen krävs utbildningssatsningar och stärkt arbetsmarknadspolitik. Stärkta sociala skyddsnät behöver kompletteras med att staten erbjuder vidareutbildning, satsar på nya jobb där gamla försvinner och stöttar de samhällen som i hög grad påverkas av omställningen. En rättvis omställning handlar dock inte enbart om ekonomi, utan också om delaktighet och demokratisk förankring. Reformisterna vill därför se stärkt fackligt och lokalt-regionalt inflytande i omställningen.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att en ny enhet under statsministern upprättas för samordning av statens politik för omställningen.
Att en jobbgaranti införs, inklusive en omfattande utbildningssatsning för att säkra tillgången på kvalificerad arbetskraft.

Att facklig medverkan i omställningen garanteras, såväl i utformning av nationella färdplaner som i enskilda företag.
Att medel avsätts för att genomföra regionala och kommunala medborgarråd om rättvis klimatomställning för att garantera medborgerligt inflytande och förankring.

Klimatkrisen är inte vår tids enda allvarliga miljöhot. En rad ekologiska gränser riskerar att överskridas, med svåröverblickbara konsekvenser. Forskarvärldens budskap är entydigt: Vår tids ekonomiska tillväxtmodell är ohållbar. En grön omställning handlar därför inte bara om att göra Sverige fossilfritt, den handlar också om att tackla övriga ekologiska utmaningar och bryta en ohållbar konsumtionsspiral.

Grön teknik kommer inte att räcka för att nå ambitiösa klimatmål. Det behövs också åtgärder för att hantera ohållbar konsumtion, i synnerhet inom områden där tekniska lösningar saknas och bland grupper som idag står för mycket stora utsläpp. Samtidigt behöver kraftfulla steg tas mot betydligt mer återvinning och återbruk.

En snabb omställning kan dessutom leda till konflikter med andra miljömål och människors rättigheter. Det behövs fossilfritt stål, vindkraft, batterier och biobränslen. Sverige har också en stor potential att utvinna omställningsmineraler. Samtidigt måste en grön nyindustrialisering ske på ett sätt som lär av historien och undviker nya sociala och ekologiska problem.

Reformisternas plan för en grön omställning gör inte anspråk på alla svar. I själva verket finns ingen färdig ritning på hur en framtida hållbar utvecklingsmodell bör se ut. En del tror att grön teknik kan lösa allt. Andra är lika säkra på att världsekonomin måste krympa. Vår utgångspunkt är mer pragmatisk: De gröna delarna av ekonomin behöver växa, de skadliga krympa, och frukterna av utvecklingen fördelas mer rättvist. Det långsiktiga målet är ett jämlikt samhälle som håller sig inom vår planets ekologiska gränser.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

Att dagens klimatmål för Sveriges territoriella utsläpp kompletteras med mål för flyg, sjöfart och konsumtionsbaserade utsläpp, med slutmål nettonollutsläpp år 2045.
Att en enhetlig plan, byggd på klimaträttvisa, tas fram för att uppnå klimatmål för konsumtionsbaserade utsläpp. En progressiv flygmilsskatt är ett nödvändigt steg mot målet.
Att en strategi utformas för en hållbar utvinning och återvinning av omställningsmineral och tillräckliga resurser avsätts för att hantera lokala miljökonflikter.
Att en nationell plan för cirkulär ekonomi antas med tydliga mål och stärkta ekonomiska och regulativa styrmedel, med fokus på produktion och produktansvar.