3. PENSIONSSYSTEM FÖR JÄMLIKHET, JÄMSTÄLLDHET OCH TRYGGHET

Sverige har alltför många fattiga äldre och ett illa utformat pensionssystem. Dagens undermåliga pensionssystem drabbar inte minst de många kvinnor som tagit huvudansvar för hemmet och arbetat i lönediskriminerade sektorer. Men det drabbar även i princip alla som haft låg lön eller drabbats av svårare sjukdom eller arbetslöshet under sina yrkesverksamma år eller som inte haft möjlighet att lönearbeta så många år i Sverige. Förbättringar av pensionssystemet är därför en av de viktigaste jämlikhets- och jämställdhetsreformerna. 

Sveriges pensionssystem som har sedan 1995 som främsta syfte att statens finanser inte ska påverkas av pensionssystemet och att pensionsfrågan ska lyftas bort från den politiska debatten. Detta är förödande för socialdemokratin och alla som är i behov av verkligt progressiv äldrepolitik. Anständiga levnadsomständigheter för de mest utsatta tillhör de viktigaste målen för våra strävanden.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att inkomsterna stärks för dem med låga pensioner, i form av ett ”pensionslyft”. De med lägst pensioner får motsvarande upp till 3000 kronor mer per månad före skatt. Nivån på ”pensionslyftet” trappas av för dem som idag har en statlig pension över 10 000 kronor per månad upp till en statlig pension på 15 000 kronor per månad.

  • Att pensionslyftet finansieras stadigvarande av skatteintäkter och utgör en tydlig omfördelning från dem som har goda möjligheter att påverka sin privatekonomi till dem som ofta helt saknar denna möjlighet, nämligen våra äldre.

  • Att bakomliggande inkomst istället för utbetald ersättning ska vara grund för pensionsrättigheter även för sjukpenning och a-kassa. Det gör att påverkan på pensionsnivåerna vid sjukdom och arbetslöshet blir mindre än med dagens regler.

  • Att garantipensionen indexeras efter löneutveckling istället för inflation.

  • Att pensionsgruppen lämnas om övriga partier är ointresserade av att på allvar förbättra villkoren för Sveriges pensionärer.

Utöver dessa genomgripande reformer av pensionssystemet bör Socialdemokraterna åtgärda det som också statliga utredningar sedan länge konstaterat, nämligen att premiepensionssystemet är ett dysfunktionellt inslag i pensionssystemet som bidragit till ökad “finansifiering” av samhället, överdrivet risktagande och otrygghet. I Sverige ska det inte längre vara möjligt att spekulera bort sin statliga pension.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att premiepensionssystemet (”PPM”) avvecklas och uppgår i den vanliga inkomstpensionen.

Av stor betydelse för en mindre grupp pensionärer är att man egentligen har rätt till mer ekonomiskt stöd än vad man får. Detta då exempelvis bostadstillägg måste ansökas om, något som inte alla berättigade gör, enligt ansvarig myndighets egen rapportering.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att pensionsmyndigheten ges i uppdrag att se till att ekonomiska stöd till äldre utbetalas till samtliga stödberättigade.

En långsam höjning av pensionsåldern är rimlig för en befolkning som lever längre. Klassklyftorna syns dock alltmer i hur länge vi lever genom att medellivslängdens ökning är ojämnt fördelad bland befolkningen. Anställda inom slitsamma och tunga yrken betalar idag dubbelt: först med sin hälsa och sedan genom minskad pension vid tidig pensionsavgång. Dessa orättvisor är svåra att helt utjämna även genom aktivt arbetsmiljöarbete.

REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:

  • Att möjligheten att anpassa den lagstadgade pensionsåldern efter medellivslängden även inom undergrupper inom befolkningen undersöks. En sådan anpassning skulle kunna ta utgångspunkt i arbetets tyngd och slitsamhet inom olika yrkeskategorier eller antalet år i förvärvsarbete. Utredningen bör genomföras i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.