4. SOCIAL BOSTADSPOLITIK FÖR JOBB OCH BOSTAD FÖR ALLA
Sverige hade en gång en mycket framgångsrik social bostadspolitik. Utgångspunkten för den under decennier förda politiken var att bostaden både är en medborgerlig rättighet och en avgörande tillgång och resurs i samhällsekonomin. God och jämlik tillgång till klimatneutrala bostäder i olika upplåtelseformer är avgörande både för jämlikheten, jämställdheten, människors livskvalitet och för jobben och samhällsekonomins funktionssätt.
Den i stor utsträckning mycket liberala bostadssektorn som Sverige nu har, en av den industrialiserade världens mest marknadsliberala, har lett till ett kroniskt underskott på bostäder både i förhållande till medborgarnas behov och betalningsvilja, problem som nu förvärras med ett högre ränteläge och hyreshöjningar.
Bank- och fastighetssektorernas maktkoncentration till ett fåtal stora bolag, tillsammans med det kommunala planmonopolet, dominerar och stryper utbudet av bostäder. Ständigt stigande kostnader både för mark och byggande vältras över på de boende. Vinstmarginalerna i bank-, fastighetsförvaltnings- och delar av byggsektorn är eller har fram till nyligen varit mycket höga. Marknaden klarar inte av att möta människors bostadsbehov. En bostadssektor med större konkurrens, reglering av marknaden och med större inslag av offentligt byggande kommer att generera fler bostäder till lägre kostnad.
Det är socialdemokratins uppgift att stå upp för den gamla insikten att bostadssektorn måste regleras kraftfullt för att bryta med dessa inneboende, för samhället destruktiva, krafter. Till stora delar verkar dessa destruktiva krafter i och genom enskilda kommuners samhällsplanering. Den syns i oviljan eller oförmågan att leva upp till den i lag reglerade skyldigheten att planera för medborgarnas bostadsförsörjning.
REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:
Att statliga infrastrukturinvesteringar villkoras med att kommuner tar sitt bostadsförsörjningsansvar.
Att en byggbonus införs för att gynna de kommuner som tar sitt bostadsförsörjningsansvar.
Att de kommunala allmännyttiga bostadsbolagen återigen upprätthåller samhällsnytta som övergripande mål. Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag reformeras i grunden.
Införandet av en nationell planeringskedja för bostadsförsörjningen och regionala mål för bostadsbyggande, infrastruktur och välfärdsverksamheter i hela landet.
Att regional fysisk planering införs på fler platser i landet, vilket innebär att regioner ges ökade verktyg att tillse att bostäder planeras och byggs.
Fram till år 2030 bedömer Boverket att det behövs 500 000 nya bostäder. Historiska erfarenheter och en rad rapporter och utredningar pekar på att staten måste ta ett större ansvar för bostadsförsörjningen om detta mål ska nås. Jämfört med våra nordiska grannländer tar den svenska staten ett mycket begränsat finansiellt ansvar för bostadsbyggandet i landet. Det har lett till tvära kast i byggtakten, högre byggkostnader och, framförallt, bostadsbrist i nästan hela landet.
Utöver ett större finansiellt ansvar för bostadsbyggandet bör också ett statligt fastighetsbolag inrättas för att stimulera innovation och konkurrens inom byggsektorn. Såväl det statliga fastighetsbolaget och statliga markinnehav bör användas strategiskt för att öka tillgången på bostäder, minska boendesegregationen och säkra demokratiskt ägande över samhällsfastigheter i hela landet.
REFORMISTERNA MENAR ATT SOCIALDEMOKRATERNA SKA DRIVA:
Att system utvecklas inom ramen för en statlig investeringsbank för förmånliga lån till bostadsbyggande. Kreditvillkoren bör tydligt styra mot sänkta boendekostnader och klimatneutralt byggande.
Att ett statligt fastighetsbolag etableras som i egen regi bygger, äger och förvaltar bland annat hyreslägenheter och samhällsfastigheter.
Att statligt markinnehav används för etableringar av ny klimatneutral infrastruktur och bostäder.
Att Konkurrensverket tillförs resurser och ges i uppdrag att granska konkurrensen inom byggsektorn och fastighetsmäklarbranschen.