2 Bedömning av ekonomiskt läge
Efter några år där det trots flera orosmoln fanns flera faktorer som talade för ett gott ekonomiskt läge har världsekonomin under coronakrisen genomgått ett fritt fall med oöverskådliga konsekvenser. Arbetslösheten har skenat, BNP rasat och på flera håll, däribland USA, har stor social oro uppstått. Det finns stor osäkerhet om när och om världsekonomin återgår till ett normalläge efter pandemin. I Europa är osäkerheten också stor, både om pandemins fortsatta utveckling, huruvida många länder kommer att kunna återhämta sig, samtidigt som frågetecknet kring Storbritanniens utträde ur Brexit kvarstår. Detta kommer givetvis att påverka Sverige, särskilt eftersom vi är en liten och exportberoende ekonomi. Redan nu ser vi att arbetslösheten ökar, att tillväxten sjunker och att det finansiella läget för offentlig sektor har försämrats.
Flera tickande bomber från den tidigare högkonjunkturen riskerar nu att explodera. En av orsakerna är att centralbanker hållit räntor låga vilket lett till uppblåsta priser på finansiella tillgångar och höga skuldnivåer. I Sverige är en kraftigt ökad privat skuldsättning, delvis orsakad av bostadsbristen och en låg inflationstakt, särskilt oroande. Dessa problem riskerar att skapa långvariga problem i svensk ekonomi som kommer att kännas i nästan alla svenskars plånböcker, men särskilt hos de mest sårbara och utsatta.
Svenska regeringen har agerat snabbt för att möta den ekonomiska nedgång som skett till följd av coronakrisen. Bland de största satsningarna finns tillfälliga sänkningar av arbetsgivaravgifter, korttidsarbete (även kallat korttidspermittering) och ett s.k. omställningsstöd för företag med intäktstapp. Flera tillfälliga förändringar av a-kassan och andra socialförsäkringar har också genomförts. 20 Det är dock tydligt att många av satsningarna främst har syftat till att rädda företag och har varit väldigt dyra, inte minst den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften. Det får heller inte glömmas att den höger som under hösten ropat efter statsfinansiella åtstramningar under våren efterfrågade icke-behovsprövade direktbidrag till företag på över 100 miljarder i månaden. I efterhand kan konstateras att krisstöden som genomfördes faktiskt inte behövdes i den utsträckning som först befarat och att det var klokt av regeringen att hålla tillbaka mot samarbetspartiernas krav på ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter.
Det är osäkert om det internationella samfundet kommer att kunna genomföra den återhämtningspolitik som behövs. De normer, regler och institutioner som format mellanstatliga relationer och handel sedan efterkrigstiden undermineras i detta nu av krafter såsom Trumps USA, Kina och Brexit. För Sverige som är ett litet och handelsberoende land är denna utveckling särskilt oroväckande. Inte enbart för att rådande handelssystem är under attack, utan även då det internationella samfundets förmåga att gemensamt hantera kriser är kraftigt försvagat jämfört med finanskrisen 2008–2009. Även om det finns positiva tecken kring EU:s hantering av corona-krisen, där man gjort avsteg från den tidigare så strikta budgetdisciplinen, framstår EU:s ställning fortfarande som skör.
Med utgångspunkt i dessa utmaningar och förutsättningar är det tydligt för Reformisterna att en investeringsdriven reformagenda bäst kan hantera och adressera:
Coronakrisens efterverkningar
Den skenande sociala och ekonomiska ojämlikheten
Den tilltagande klimatkrisen
De skriande välfärds- och investeringsbehov som återfinns i Sverige
För att få till stånd en sådan reformagenda krävs ett nytt finanspolitiskt ramverk i kombination med en entreprenöriell stat som mobiliserar såväl offentligt som privat kapital.
Vad Reformisterna föreslår:
Ett nytt ramverk för den ekonomiska politiken
Reformer för en starkare välfärd och ett grönare Sverige
En skattereform för ökad jämlikhet, utbyggd offentlig sektor och rättvis grön omställning
Reformisterna har i denna Reformbudget inte valt att fokusera på tillfälliga krisåtgärder, utan istället siktat in oss på de långsiktiga strukturreformer som behövs för att skynda på återhämtningen och bygga ett starkare och mer motståndskraftigt samhälle i god tid till nästa globala kris slår till.
20Flera av dessa föreslogs i Reformisternas reformbudget 2019.