Den ekonomiska kris som Sverige och världen står inför kommer att ställa politiken inför ett historiskt avgörande vägskäl. Alla är överens om att det behövs stimulansåtgärder. Beroende på vilken väg som väljs kan den negativa spiral av växande ojämlikhet och ekologiska problem som präglat utvecklingen sedan 80-talet förstärkas – eller så kan vi komma att se tillbaka på coronakrisen som en vändpunkt då man valde vägen mot en grön, rättvis och hållbar återhämtning.

Coronakrisen har ställt de sociala och ekologiska utmaningarna på sin spets. Även om coronapandemin har varit den utlösande faktorn för en djup ekonomisk kris så har varningslamporna blinkat under lång tid, både vad gäller klimatet och ekonomin. Covid-19 har också gjort det tydligt att det sätt vi organiserar och finansierar välfärden på inte fungerar. De sociala klyftorna växer snabbt – i Sverige är de idag lika stora som på 1940-talet. ¹ Samtidigt fördjupas klimatkrisen. Tiden blir allt knappare att vända utvecklingen. Trots en tillfällig minskning av utsläppen under månaderna då världen stängdes ned är koldioxidhalten i atmosfären rekordhög, förmodligen den högsta på 3 miljoner år, och 2020 ser ut att bli ett av de varmaste år som någonsin uppmätts. ² En riktig grön återhämtning efter pandemin är förmodligen sista chansen att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. ³

Reformisterna har tidigare tagit fram ett reformprogram och en Reformbudget för hur Sverige kan ta sig an de stora samhällsutmaningar vi står inför. Nu presenterar Reformisterna en uppdaterad Reformbudget om hur landet kan återhämta sig efter coronakrisen – på ett hållbart sätt som minskar klyftorna och gör att Sverige kan uppfylla Parisavtalets mål. Grunden är en ny ekonomisk politik för återuppbyggnad av en fungerande och jämlikhetsskapande välfärd kombinerat med storskaliga investeringar i grön omställning och samhällets infrastruktur.

Sverige har på relativt kort tid gått från att vara ett av de mest jämlika länderna i världen till ett land där samhällsklyftorna växer i snabb takt. Internationellt sticker Sverige ut som ett av de länder där den ekonomiska ojämlikheten vuxit allra mest. Den ekonomiska krisen i pandemins spår riskerar att spä på denna utveckling. En del hävdar att utvecklingen beror på “oundvikliga faktorer” som globalisering, teknikutveckling eller EU-inträde. Men förändringarna har inte bara hänt. Brutaliseringen av det svenska samhället – ökad ojämlikhet, fler fattigpensionärer, resurs- och personalbrist i välfärden, sjunkande skolresultat, konstant bostadsbrist – är i hög grad också konsekvenser av politiska beslut. ⁵ Om Sverige inte väljer rätt väg i sin krishantering riskerar vi att mötas av fler beslut som förstärker denna negativa utveckling. Vilja till stimulansåtgärder saknas inte, men mycket av det som föreslås visar att det är företagens och företagsägarnas behov som prioriteras. Politiken tycks inte ha lärt sig av de stora misstag som begicks under den senaste finanskrisen. Väljer landet rätt väg mot en rättvis och hållbar omställning av ekonomin för hela landet kan detta tvärtemot bli en möjlighet för våra folkvalda att visa att man lärt sig av sina misstag.

Utvecklingen idag är inte unik. På 30-talet växte de högerextrema krafterna i takt med arbetslöshet och ekonomiska klyftor. En blind marknadstro förlamade politiken och de etablerade partierna satt fast i åtstramningspolitikens skruvstäd. I Tyskland blev konsekvenserna katastrofala. I andra länder utmanades dogmerna. I USA drev Roosevelt istället igenom sin så kallade New Deal och i Sverige lanserade socialdemokratin liknande reformer.

Efter andra världskriget växte en bred enighet fram om vikten av en aktiv stat och att reglera och begränsa marknadskrafternas inflytande över samhällsutvecklingen. De gemensamma investeringarna växte och Sverige förvandlades till ett av världens mest jämlika länder. Utvecklingen bröts på 1970-talet. Ett avgörande skäl är de politiska beslut som fattats sedan dess. Sedan 1980-talet har de offentliga satsningar som krävs för att ett jämlikt samhälle ska upprätthållas uteblivit. Lägre skatter, minskade offentliga investeringar och ett allt större individuellt ansvar för försörjning och välfärd har i stor omfattning bidragit till de växande samhällsklyftorna och dagens brister inom välfärd och infrastruktur.

Samhällsutvecklingen har slagit mot många. Den ekonomiska situationen för en stor del av Sveriges pensionärer är idag ovärdig ett välfärdssamhälle. Sverige har den högsta andelen fattiga pensionärer i Norden. Drygt 12 procent av de äldre, 245 000 personer, hamnar numera under fattigdomsgränsen. En majoritet är kvinnor som haft arbetaryrken. ⁸ Även inom välfärden syns bristerna. Idag saknas framför allt sjuksköterskor men även undersköterskor och läkare inom primär-, specialist- och förlossningsvård. Vårdköerna har blivit längre. Var fjärde plats i äldreboenden har försvunnit sedan år 2000, fast andelen äldre har ökat. Decennier av åtstramningar inom äldreomsorgen har lett en ohållbar arbetssituation där personalen sliter för att ge god omsorg och ofta själva blir sjuka av stressen. Detta har understrukits av att många äldreboenden varit oförmögna att hantera corona och att självklar utrustning som munskydd har saknats. Skolan brottas med försämrade resultat och växande ojämlikhet. Samtidigt undermineras förtroendet för det gemensamma av privatiseringsskandaler som Nya Karolinska och obscena vinster för friskolekoncerner.

I denna Reformbudget fokuserar Reformisterna på det första problemet: resursbristen. Dagens bistra verklighet är att den svenska välfärden saknar pengar. Skattekvoten (alltså skatter och sociala avgifter som andel av BNP) har minskat ända sedan 1990-talet. 1999 låg andelen runt 49 procent. Idag är den nere på 42,8 procent, efter bottennoteringen 42,0 procent under Alliansåren. Om skattekvoten hade legat på samma nivå som vid millennieskiftet så hade skatteintäkterna i år varit omkring 300 miljarder kronor högre – en summa som motsvarar tio svenska polisväsenden. Till detta bör räknas en rad ideologisk motiverade utförsäljningar av i många fall väl fungerande företag som över tid hade lämnat betydande utdelningar till statsbudgeten.

Sverige har under lång tid också fört en extremt stram budgetpolitik, en politik man blir allt mer ensam i världen om att förespråka. Agendan var möjligen motiverad på 1990-talet, men idag har den förvandlats till en idémässig zombie som förlamar det politiska handlingsutrymmet. Sverige har numera bland de lägsta statsskulderna i Europa – även efter årets krispaket. Samtidigt står landet sedan länge inför stora, strukturella samhällsutmaningar. ¹⁰ Allt fler forskare påpekar att det här är till skada för Sveriges ekonomi och långsiktiga samhällsutveckling.

De nedskärningar som följt i spåren av den kraftigt sänkta skattekvoten och den finanspolitiska tvångströjan har fått fler allvarliga konsekvenser. Välfärdsstatens urholkning och de växande klyftorna har under lång tid gött nationalistiska och högerpopulistiska krafter. Politikens handlingsförlamning har med rätta skapat frustration, som fångats upp av krafter på den yttersta högerkanten. Idag har utvecklingen gått så långt att de utmanar demokratiska fri- och rättigheter. 30-talets skugga svävar ånyo över vår samtid.

Politikens handlingsförlamning och de gångna decenniernas överdrivna tilltro till marknaden har också bidragit till klimatkrisen. Klimatkrisens omfattning beror i grund och botten på att världen under lång tid skjutit problemen på framtiden. Politiken har lämnat utvecklingen åt marknaden, samtidigt som marknadens styrning har varit för svag för att driva fram en grön omställning. Trots att resurser och tekniska möjligheter har funnits så har det under lång tid satsats för litet på att göra något åt problemen. Resultatet har blivit att utsläppen har fortsatt att växa, samtidigt som tiden för att ställa om har krympt.

Coronakrisen har förvisso lett till att utsläppen i världen förväntas minska under 2020, med 4-7 procent. ¹¹ Men det historiska fallet är tillfälligt, ofrivilligt och illustrerar snarare den enorma utmaning världen står inför: koldioxidhalten i atmosfären är den högsta på över tre miljoner år. I år förväntas medeltemperaturen i världen tangera eller slå nytt rekord, 1,2 grader högre än under förindustriell tid. Vi är i rask takt på väg mot den smärtgräns mellan 1,5-2 graders uppvärmning som världens länder i Parisavtalet har enats om att undvika. I januari 2020 återstod 335 miljarder ton av den koldioxidbudget som anger hur mycket mer utsläpp som är möjliga om uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader. ¹² Denna siffra motsvarar 7-8 år med dagens utsläppstakt. Om uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader så måste utsläppen, enligt FN:s miljöorgan UNEP, halveras till år 2030 och närma sig noll år 2050. ¹³ Det innebär att de måste minska med i genomsnitt 7,6 procent per år. För att hålla uppvärmningen väl under 2 grader “räcker” det med 4 procent per år. Det historiska utsläppsfallet under coronakrisen behöver med andra ord upprepas eller överträffas, varje år framöver i flera decennier. UNEP:s kalkyler förutsätter samtidigt att världen lyckas suga avsevärda mängder koldioxid ur atmosfären. Siffrorna gäller också för världen som helhet. Resursstarka länder behöver sannolikt klara uppgiften snabbare än utvecklingsländer. Enligt en färsk analys innebär det här att utsläppen i Sverige och EU sannolikt behöver närma sig noll under 2030-talet. ¹⁴ En riktig grön återhämtning efter coronakrisen utgör i klartext sannolikt sista chansen att klara Parisavtalets mål. ¹⁵ Omställningstakten måste öka rejält, samtidigt som utrymmet för missriktade, fossila satsningar numera är obefintligt.

Sverige utgör här inget undantag. Som land har Sverige goda förutsättningar att genomföra en grön omställning. Vi är ett rikt land, med gott tekniskt kunnande och stora förnybara energiresurser. Och Sveriges utsläpp har förvisso krympt på senare år, men i alldeles för långsam takt. Under perioden 2015-2019 minskade de territoriella utsläppen med någon procent per år. Räknas internationella transporter och import in minskade utsläppen inte alls. För att klara vårt nuvarande klimatmål – netto nollutsläpp år 2045 – måste takten öka till 5-8 procent per år. ¹⁶ För att nå nollutsläpp under 2030-talet, och på allvar vara i linje med Parisavtalets mål, behöver tempot öka ytterligare, till 10-16 procent per år. ¹⁷ Det här är ingen omöjlig uppgift – tvärtom. Idag håller förnybar energi på att konkurrera ut fossila bränslen inom elproduktion. Den förnybara energirevolutionen har möjliggjorts av en handfull länders målmedvetna satsningar på industriell uppskalning av sol- och vindkraft. Samma sak kan åstadkommas för transporter, industri och övriga samhällssektorer. Men det kräver en betydligt aktivare stat, som driver på för gröna investeringar, ser till att de gröna alternativen skalas upp och sätter ner foten mot fortsatta fossila satsningar.

Den fossila eran är obönhörligen på väg att gå i graven. Ödesfrågan handlar om hur lång tid det kommer att ta. En grön omställning har en potential att skapa jobb, bidra till teknisk utveckling och ingjuta hopp om en bättre framtid. En offensiv storsatsning på grön omställning är inte bara nödvändigt för att klara klimatmålen. Investeringarna kommer att bli lönsamma, både för staten och Sverige som helhet. De länder som vågar satsa gör inte bara världen en tjänst, de gör det med extremt låg risk.

Det har blivit smärtsamt uppenbart att vår tids färdriktning är ohållbar – ekologiskt och socialt. De gångna decenniernas ekonomiska dogmer har numera diskvalificerats av världens samlade expertis – från OECD och IMF till FN:s klimatpanel. ¹⁹ Men politiken släpar ängsligt efter. Precis som under 30-talet behövs en omstöpning av den ekonomiska politiken, en New Deal. Men den här gången måste den vara grön.

Coronakrisen utgör ett vägskäl. Världen över har politiken tvingats till en omvärdering. I Europa har Tyskland och EU öppnat dörren för ett investeringsdrivet, grönt återhämtningsprogram. I USA driver Demokraterna på för en liknande agenda. I den här Reformbudgeten pekar Reformisterna ut riktningen för en socialdemokratisk politik för 2020-talet. En politik som tar ansvar inför framtiden, där staten återigen börjar investera i det gemensamma, och där de satsningar som krävs för att föra Sverige ur coronakrisen och samtidigt ta itu med de stora samhällsutmaningar vi står inför verkligen genomförs.

¹ Almqvist A. (2016) Den ekonomiska ojämlikheten i Sverige, Landsorganisationen i Sverige.

² Le Quéré, C., Jackson, R.B., Jones, M.W. et al. (2020) Temporary reduction in daily global CO2 emissions during the COVID-19 forced confinement. Nat. Clim. Chang. 10, 647–653.

³ Forster, P. M., Forster, H. I., Evans, M. J. et al (2020) Current and future global climate impacts resulting from COVID-19 , Nat. Clim. Chang, 2020.

⁴ OECD (2015) In It Together: Why Less Inequality Benefits All, OECD Publishing, Paris.; OECD.Stat (2020) Income Distribution Database. ; OECD.Stat (2020) Income Distribution Database.

⁵ Jämlikhetskommissionen (2020) En gemensam angelägenhet.

⁶ OECD (2011) Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising.

⁷ SCB (2020) Inkomster och utgifter samt kapitaltransaktioner (ENS2010), efter institutionell sektor och transaktionspost, löpande priser. År 1950 - 2019

⁸ Pensionsmyndigheten (2018) Ny rapport: Äldre med låga inkomster

⁹ SCB (2019) Nationalräkenskaper, kvartals- och årsberäkningar, Skattekvot och skatteintäkter, 1980–2019.

¹⁰ LO (2019) Ekonomiska utsikter, Låt behoven styra!

¹¹ Le Quéré, C., Jackson, R.B., Jones, M.W. et al. (2020) Temporary reduction in daily global CO2 emissions during the COVID-19 forced confinement. Nat. Clim. Chang. 10, 647–653.

¹² IPCC (2018) Global Warming of 1.5 °C, Special Report SR15.

¹³ UNEP (2019) Emissions Gap Report 2019. Executive summary. United Nations Environment Programme, Nairobi.

¹⁴ Anderson, K. et al (2020) A factor of two: how the mitigation plans of ‘climate progressive’ nations fall far short of Paris-compliant pathways, Climate Policy, 2020.

¹⁵ Forster, P. M., Forster, H. I., Evans, M. J. et al (2020) Current and future global climate impacts resulting from COVID-19 , Nat. Clim. Chang, 2020.

¹⁶ Naturvårdsverket (2017) Fördjupad analys av svensk klimatstatistik, Rapport 2782, november 2017 och (2019) Begränsad klimatpåverkan– underlagsrapport till den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2019 Rapport 6859, januari 2019.

¹⁷ Anderson, K. et al (2020) A factor of two: how the mitigation plans of ‘climate progressive’ nations fall far short of Paris-compliant pathways, Climate Policy, 2020.

¹⁸ Naturvårdsverket (2018) Fördjupad analys av svensk klimatstatistik.

¹⁹ Cingano, F. (2014), Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth, OECD Social, Employment and Migration Working Papers, No. 163, OECD Publishing, Paris; Ostry, J. et al (2019), Confronting Inequality – How Societies Can Choose Inclusive Growth, Columbia University Press, New York; IPCC, Global Warming of 1.5 °C, Special Report SR15, 2018.