3.2 Bred uppslutning bakom reformerat ramverk

Tanken om ett nytt finanspolitiskt ramverk stöds av en lång rad chefsekonomer, företagsledare, professorer, experter och sakkunniga inom fackföreningsrörelsen, näringslivet och akademin. Redan 2013 skrev Svenska Dagbladet att “stora delar av den svenska ekonomeliten vill slopa dagens överskottsmål”.40 Storbankerna har under åren kritiserat regeringens sparande. Swedbanks tidigare chefsekonom Anna Breman har kallat den låga statsskulden “finanspolitisk galenskap” och efterfrågat en expansiv grön finanspolitik vid kommande recession – det vill säga där Sverige just nu befinner sig. Ekonomiprofessorn John Hassler menar att Sverige “utan problem” skulle kunna låna ytterligare 1000 miljarder. Liknande resonemang har hörts från Assar Lindbeck, en av initiativtagarna till det rådande ramverket i samband med 90-talskrisen, och ett flertal andra ledande nationalekonomer. Före detta biträdande riksbankschefen och tidigare statssekreteraren på Finansdepartementet Karolina Ekholm skriver i ett utlåtande till regeringens Jämlikhetskommission att det vore särskilt gynnsamt om finanspolitiken inriktas på “att genomföra offentliga investeringar” som med Sveriges nuvarande finanspolitiska ramverk “riskerar att bli alltför låga ur ett samhällsekonomiskt perspektiv”.

Även själva Jämlikhetskommissionen – som leddes av Per Molander, en av det finansiella ramverkets arkitekter – adresserar behovet av en långsiktig förändring av det finansiella ramverket. 

“Pandemin har radikalt förändrat förutsättningarna för folkhushållet och de offentliga finanserna. Både skattekvot och överskottsmål kommer att behöva omprövas i grunden.” – Regeringens Jämlikhetskommission41

Enligt Jämlikhetskommissionens slutbetänkande skulle en övergång från dagens överskottsmål till en lånefinansiering motsvarande 0,66 % av BNP frigöra 50 miljarder kronor årligen till jämlikhetsskapande investeringar jämfört med dagens överskottsmål. Detta utan att komma i konflikt med EU:s finanspolitiska regler.

Också Klimatpolitiska rådet lyfter i sin senaste rapport behovet av en förnyad finanspolitik, för att möjliggöra de omfattande investeringar som krävs för en grön omställning.42 Rådet understryker att det finanspolitiska ramverket inte tar hänsyn till klimatkrisen, vilket riskerar att leda till att nödvändiga investeringar uteblir. Liksom Jämlikhetskommissionen hoppas Klimatpolitiska rådet att pandemin kan utgöra ett “möjlighetsfönster för att tänka om” och efterfrågar en översyn av ramverket “så snart som möjligt”. Tills en sådan sker betonar rådet vikten av finanspolitisk flexibilitet och av att undvika en snar återgång till stram budgetpolitik efter coronakrisen. För vad är egentligen viktigast när jordens framtid står på spel: offentligt sparande eller “att dagens generation investerar i närtid för att därigenom gynna morgondagens generation?” 

Både före och efter coronakrisen har en rad europeiska länder valt att förändra sina finanspolitiska förhållningslinjer till förmån för investeringar. Där ingår socialdemokratiskt styrda länder som Danmark43 och högerstyrda länder som Storbritannien44 och Frankrike.45