3.1 Åtstramningar resultatet av dagens ramverk 

En restriktiv finanspolitik av det slag som präglat större delen av 2010-talet måste undvikas i coronakrisens spår. Att tillämpa dagens ekonomiska ramverk i krisens efterdyningar skulle få förödande följder. Detta eftersom staten under lång tid skulle behöva ha stora budgetöverskott för att "ta tillbaka" kostnaderna för krispolitiken och nå det överskottsmål ramverket föreskriver. Inte bara skulle långsiktiga bostads- och infrastruktursatsningar utebli, skatteintäkter skulle också behöva tas från välfärden för att möjliggöra budgetöverskott. Skattepengar skulle med andra ord läggas på avbetalningar samtidigt som nödvändiga investeringar skulle utebli och nedskärningar krävas i välfärden. Därtill krävs stora investeringar i klimatomställningen under 2020-talet, som inte längre kan skjutas på framtiden.

Erfarenheterna från finanskrisen 2008–2009 visar att en ensidig strävan efter överskott i offentliga finanser får allvarliga samhälleliga och sociala konsekvenser. År efter år genomfördes besparingar och nedskärningar i välfärdens kärnområden som skola, sjukvård och äldrevård. Arbetslösheten kom aldrig ner till samma nivå som före finanskrisen.

Reformisterna är övertygade om att en framgångsrik krispolitik måste bygga på snabba, kraftiga och uthålliga insatser som förhindrar att massarbetslösheten biter sig fast och att ekonomin går in i en nedåtgående spiral. Samtidigt krävs det att en långsiktig, hållbar och rationell ekonomisk politik tar vid när vi passerat det akuta krisstadiet. Detta för att bygga ett samhälle som står starkare när nästa kris slår till.

Därför behöver Sverige ett nytt ramverk för den ekonomiska politiken.