Motion: En socialdemokratisk välfärd bortom vinstintresse och marknadisering

Sverige har lagar som slår fast att välfärden ska kännetecknas av jämlikhet och god kvalitet för alla. Utan att dessa lagstadgade ändamål har ändrats, har den svenska välfärden successivt tappat greppet om sitt jämlikhetsskapande uppdrag. Skolkoncerner försöker locka till sig de mest högpresterande eleverna, vårdföretag prioriterar onödiga insatser framför vård efter behov och socialsekreterare tvingas korta tiden de träffar de som behöver stöd. Sverige behöver en ny socialdemokratisk välfärdsmodell fri från kostsam vinstjakt och ineffektiva styrinstrument; en välfärd som levandegör den socialdemokratiska strävan om jämlikhet och frihet för alla.

Partikongressen 2021 antog viktiga ställningstaganden om avmarknadisering av välfärdens alla områden och förbättrad styrning:

Välfärden behöver bli mera behovsstyrd och mindre marknadsstyrd. Den ska utjämna skillnader och inriktas på människors behov. Den ska vara demokratiskt kontrollerad och ta vara på välfärdsarbetarnas kompetens. Byråkrati och administration ska minimeras. Idéburna verksamheter kan bidra till välfärden men marknadsexperiment och jakten på vinstutdelning hör inte hemma här. Den enorma kontrollbyråkrati som marknadiseringen innebär hindrar en sund utveckling. Tillitsbaserad styrning ska stärkas och utvecklas. Välfärden ska alltid organiseras och fördelas utifrån behov, och välfärdens resurser ska gå till just välfärden - inte till privata vinster.[1]

Denna genomgripande ambition uttrycktes väl i valrörelsens prioritering att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Ute i flera kommuner har också ett konkret arbete med demokratiskt återtagande av allt från vuxenutbildning till social omsorg inletts under mandatperioden, för att inte glömma de många S-kommuner där marknadiseringen i välfärden aldrig tog plats från början. På nationell nivå finns dock fortfarande ett behov av att ta fram konkreta politiska förslag. Det gäller framförallt för att förverkliga målet om en avmarknadiserad välfärd på fler sektorer än bra i skola och förskola: vi måste tydligt stå upp mot marknadiseringen i allt från socialtjänst, skyddat boende och arbetsförmedling till sjukvård och äldreomsorg.

Politikens grepp om välfärden måste stärkas, missledande styrmodeller överges och och en ny helhetlig socialdemokratisk välfärdsmodell utvecklas och befästas genom konkreta reformer.

Den bärande insikten består av att välfärden till sin natur inte går att jämföra med andra varor och tjänster och att marknadens logik därför inte går att förena med en välfungerande, jämlikhets- och frihetsskapande välfärd.

En ny socialdemokratisk välfärdsmodell med ändamålsenlig fördelning mellan offentliga och idéburna utförare

Ett stopp för vinstdrift i välfärden är en förutsättning för jämlikhet, mångfald och förnyelsekraft. Men välfärdsutvecklingen kan inte bara definieras av vad vi inte ska ha, utan detta nödvändiga steg behöver kombineras med en offensiv vision om hur en ny socialdemokratisk välfärdsmodell ska se ut. Socialdemokraterna behöver anta ett mål om fördelningen mellan offentlig och idéburen drift i välfärden.

En betydande andel av välfärden behöver drivas offentligt för att säkra stabilitet och jämlik tillgång. Offentlig sektor har därtill länge haft en viktig roll att tillgängliggöra och skala upp verksamheter och metoder som utvecklats lokalt i folkrörelser och ideella organisationer. För att utbytet ska fungera och skapa synergier och mervärde krävs dock en större andel idéburet driven välfärd än idag. Av de anställda i välfärden arbetar idag mindre än tre procent i idéburen sektor, att jämföra med över 20 procent i privata vinstsyftande företag. Tre procent är en betydligt lägre andel än i övriga nordiska länder och avsevärt mycket lägre än jämförbara europeiska välfärdsnationer. Därför bör Socialdemokraterna anta ett mål om fördelningen mellan offentliga och idéburna aktörer inom välfärden. Ett förslag på sådan fördelning är 90 procent offentligt och 10 procent idéburet.

Skyddsvall mellan offentlig och privat finansiering av välfärdstjänster

En central reform i utvecklingen av en bättre välfärdsmodell är avveckling av möjligheten att kombinera offentligt finansierade välfärdstjänster med privat finansierade tilläggstjänster i samma verksamhet. I sjukvården kan idag privatfinansierade patienter gå före i vårdkön och i hemtjänsten erbjuder privata utförare dem som kan betala extratid i form av ett hemlagat mål mat eller städning, medan resten får klara sig på en osäker minimistandard. I slutändan riskerar dagens system både att undergräva sammanhållningen i landet och stödet för en högkvalitativ välfärd bland medborgarna. Den socialdemokratiska regeringen agerade kraftfullt i sjukvårdsfrågan genom att ta bort skattefriheten för privat sjukförsäkringsförmåner samt arbetade aktivt för att stoppa privatförsäkrades förtur hos sjukvårdsaktörer med offentlig finansiering. Ett liknande arbete bör inledas på fler välfärdsområden.

Stärk politikens ledarroll i välfärdens utveckling

Idag tvingas kommunpolitiker mot sin vilja att upphandla allt från skyddade boenden för våldsutsatta till socialtjänstutredningar bland vinstdrivna företag på en marknad, istället för att ta tillvara den lokala och högpresterande ideella föreningen eller den egna förvaltningen. Förfarandet beskrivs ofta som ett påbud från EU. Sverige sticker dock ut i applicering och praxisutveckling av EU:s konkurrens- och statsstödsregler på välfärdsområdet. Både EU- och EFTA-domstolen har tydligt och i närtid visat att så inte måste vara fallet och det finns handfasta exempel från andra EU- och EES-länder som inte agerar som Sverige i dessa frågor. I Sverige drev Socialdemokraterna denna fråga 2008 i samband med genomförandet av EU:s Lissabonfördrag. Sedan dess har dock svensk rättstillämpning utvecklats i fel riktning.

Det är politiken och inte marknaden eller juridiken som i slutändan bör sätta riktningen för välfärdens utveckling. Därför bör Socialdemokraterna på nytt verka för ett tydliggörande att välfärdstjänster som är helt eller huvudsakligen skattefinansierade i EU-rättsligt bemärkelse räknas som “icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse” och därmed inte omfattas av EU:s statsstöds- och upphandlingsregler.

Vi yrkar därför:

1. Att Socialdemokraterna verkar för att välfärden inom skola och förskola, hälso- och sjukvård, social omsorg samt arbetsmarknadsinsatser uteslutande ska drivas i offentlig eller idéburen regi.

2. Att Socialdemokraterna antar ett mål om fördelningen mellan offentlig och idéburen drift i välfärdens områden.

3. Att Socialdemokraterna verkar för att det inte ska vara möjligt att blanda offentlig och privat finansiering i välfärdsverksamheter inom skola/förskola, hälso- och sjukvård, social omsorg samt arbetsmarknadsinsatser, t ex i form av tilläggstjänster eller förmånligare köregler.

4. Att Socialdemokraterna verkar för att det nationella handlingsutrymmet i EU-rätten ska nyttjas fullt ut på välfärdens område för att skapa en välfärd fri från marknadsreglering och vinstjakt

[1]:  Antagna riktlinjer kongressen 2021 sid 16