4.7 Arbetstidsreform med sikte på 35-timmarsvecka

Förslag: Som del i en varsam sänkning av den lagstadgade normalarbetstiden till 35 timmar per vecka tillförs 12,5 miljarder år ett, 25,2 miljarder år två och 38,5 miljarder från och med år tre för att kompensera för ökade kostnader i offentlig sektor. 

Reformisterna menar att ett framtidsinriktat politiskt projekt måste utmana rådande föreställning om att all produktivitetstillväxt ska omsättas i ökad materiell konsumtion. Detta är ingen ny tanke inom Socialdemokraterna.65 Att använda delar av tillväxten till att korta arbetstiden skulle bland annat ge mer ork och mer tid till att “råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället”, som det beskrivs i partiets stadgar. Arbetstidsfrågan har historiskt varit central i arbetarrörelsens frihetskamp och mellan 1920 och 1973 förkortades arbetsveckan från 56 till 40 timmar. Sedan dess har ingen allmän förkortning av den lagstadgade arbetsveckan genomförts. Reformisterna menar att det nu är dags för en reform som tar steg mot att sänka arbetstiden för heltidsanställda till 35 timmar per vecka. En generellt utformad arbetstidsreform är nödvändig för att säkra att även löntagare med svagare förhandlingsposition på arbetsmarknaden får ta del av välståndsökning. 

En sådan reform behöver införas varsamt, dels för att samordna genomförandet med fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer i både privat och offentlig sektor, dels för att säkerställa att den offentliga servicen inte påverkas negativt. Hänsyn måste tas till att vård- och omsorgsverksamheter redan idag har svårt att täcka sina personalbehov. Reformisterna föreslår därför en varsam arbetstidsförkortning som sänker veckoarbetstiden med en halvtimme per år under en tioårsperiod. 

För privat sektor innebär reformen kortare arbetstid motsvarande reala löneökningar på i genomsnitt 1,35 procentenheter per år, vilket skapar ett måttligt tryck på produktivitetsutveckling och medför ett sedan länge behövligt tryck uppåt på de nominella löneökningarna i den internationellt konkurrensutsatta sektorn.66

Den exakta reformtakten måste utredas så att kompetensförsörjningen i offentlig sektor säkras. Det är samtidigt värt att påpeka att offentlig sektor präglas av en hög andel deltidsarbetande, vilket förenklar genomförandet av en arbetstidsförkortning – detta eftersom bortfallet i arbetade timmar till stor del kan neutraliseras genom uppjusterad sysselsättningsgrad och oförändrad absolut arbetstid.67

För att säkerställa att den offentliga servicen inte påverkas införs ett riktat statsbidrag som kompenserar kommuner och regioner för ökade kostnader, exempelvis för utbildning och nyanställningar. Fullt genomförd beräknas kompensationen till offentlig sektor kosta 125 miljarder per år i dagens penningvärde.68 Internationella erfarenheter från exempelvis Frankrike och Island tyder på att sänkt arbetstid kan ha positiva följdeffekter på sjukskrivningar, personalomsättning och produktivitet per arbetad timme, men i föreliggande förslag används en försiktighetsprincip som endast tar med kostnader.69