4.6 Tandvård som en integrerad del av hälso- och sjukvården

Förslag: För att likställa tandvård med annan sjukvård sätts avgifterna till samma nivå som gäller inom hälso- och sjukvården i övrigt och integreras med det högkostnadsskydd som gäller för öppenvården. Reformen bör utredas före genomförande för att undvika problem med den höga grad av marknadisering och vinstdrift som råder inom tandvårdssektorn. Reformen beräknas innebära en kostnadsökning för det offentliga motsvarande 14,4 miljarder kronor för år två och 14,7 miljarder för år tre.

Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.61 Samtidigt finns det betydande skillnader i tandhälsa mellan olika socioekonomiska grupper. Medan munhälsan är sämre och behovet av tandvård större hos grupper med lägre utbildningsnivå och lägre inkomster, är samtidigt andelen som söker vård lägre i dessa grupper, bland annat som en konsekvens av de höga egenavgifterna inom tandvården.

I Sverige får barn och unga vuxna till och med det år de fyller 23 avgiftsfri tandvård genom regionernas försorg. För övriga finns det ett generellt statligt stöd, bestående av tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader; och ett särskilt stöd i regional regi som omfattar personer med särskilda behov av tandvård. Medan patientavgifterna står för cirka en procent av sjukvårdens finansiering, står patientavgifterna för mer än hälften av kostnaderna inom tandvården.62 Tandvården utgör idag en avvikelse från den svenska välfärdsmodellen.

Det saknas goda skäl för att tandvården inte ska ingå i den allmänna sjukvårdsförsäkring som det offentliga ställt ut för resten av människokroppen. Reformisterna föreslår därför att en patient ska betala patientavgift motsvarande vad som gäller inom hälso- och sjukvården även vid tandvårdsbesök. När en patients sammanlagda avgifter för besök i tandvården och hälso- och sjukvården överstiger gränsen för högkostnadsskyddet under en tolvmånadersperiod blir även tandvården kostnadsfri för patienten. Förslaget skulle få en omfördelande effekt i ekonomiska termer och minska behovet av att identifiera grupper med särskilda behov. Detta skulle minska administrationen och skapa ett enklare och mer förutsägbart system.

Ett ökat offentligt ansvarstagande för tandvårdens finansiering, på ett område med omfattande etablering av vinstdrivande aktörer, innebär en risk för att kostnaderna drivs upp. Tandvårdssektorn är idag ytterst lönsam för de privata aktörer som verkar där. År 2019 var rörelsemarginalen för de privata aktörerna 12,7 %, vilket kan jämföras med 5,6 % för de privata företagen inom primärvården.63 Ett välfungerande tandvårdssystem, där de resurser som avsätts används effektivt för att främja en god tandhälsa för alla, förutsätter således att vinstdrift inte längre tillåts inom tandvården och att styrningen och organiseringen av sektorn stöps om i linje med förslagen i Reformisternas rapport En ny socialdemokratisk välfärdsmodell.64

Samtidigt behöver regionernas ansvar för tandvården utredas och klargöras, med utgångspunkt i den starkare integration mellan tandvård och övrig hälso- och sjukvård som föreslås. Med tanke på den omställning som krävs, och de eventuella utredningar som därmed aktualiseras innan förslaget om fast patientavgift och en större grad av subvention införs, föreslås den nya taxan träda i kraft först år två. 

Förhoppningen är att reformen ska innebära ökad tandvårdskonsumtion bland dem som idag avstår tandvård av ekonomiska skäl. Det kan bli kostnadsdrivande. Ett system som inbjuder till mer regelbunden kontakt med tandvården, också för dem med svagare privatekonomisk ställning, skulle samtidigt minska behovet av akuta och mer omfattande ingrepp, med samhällsekonomiska vinster som resultat, vid sidan av det minskade lidandet för individen. Då utfallet av denna typ av dynamiska effekter är svåra att beräkna baseras kostnadsuppskattningar på statiska beräkningar utifrån dagens utgiftsnivåer. Integreringen av tandvårdstaxan med öppenvården bedöms innebära en kostnadsökning för det offentliga motsvarande cirka 14,4 miljarder kronor för år två och 14,7 miljarder för året därpå.